Invandring behövs till vården

Vårdutbildning för nyanlända är en snabbare väg till både språket och jobben.– Här är de som kommer ta hand om oss när vi blir gamla, säger Helena Andersson.

Blivande undersköterskor. Sofia Nourdien kommer från Libyen och bakom henne sitter Salma Rashein från Sudan, båda har bott i Sverige i två år.

Blivande undersköterskor. Sofia Nourdien kommer från Libyen och bakom henne sitter Salma Rashein från Sudan, båda har bott i Sverige i två år.

Foto: Anna Lidé

Kalix2014-09-10 19:00

Den koncentrerade stämningen bryts ibland av hjärtliga skrattsalvor när eleverna kryssar sig fram genom språkets kombinationer. Via strumphuvud till struphuvud eller halsmedel till halsmandel.

Helena Andersson repeterar och förklarar. Hon är lärare i SFI (svenska för invandrare) och var med och drog igång utbildningen. Att inriktningen blev undersköterska är ingen slump.

– Vi vet ju hur det ser ut i vården, med kommande brister, förklarar hon.

För att bli antagen till utbildningen ska man ha påbörjat SFI C, vilket är det tredje av fyra steg. Utbildningen varvas också med praktikperioder, vilket har fallit väl ut.

–Våra elever är jätteomtyckta och det har gått bra för dem efteråt, uppger hon stolt.

I år har man intag från Kalix, Övertorneå och Haparanda och alla elever gör praktik i sin hemkommun. Av de 19 eleverna i klassrummet fick hälften sommarjobb.

– Här är de som tar hand om oss när vi blir gamla, säger Helena Andersson och sveper med armen över den fokuserade skaran.

Vårdutbildningen för nyanlända började som ett projekt via Komvux 2012, som ett snabbare sätt till både jobb och språk. Försökskullen gick ut i december ifjol och samtliga 13 elever fick vikariat direkt efter utbildning. Nu ingår utbildningen i den ordinarie verksamheten och när de 19 elever som började i år tar examen i december 2015, har de under resans gång varvat SFI och undersköterskeutbildning i lika delar.

Vid en av datorerna sitter Kumlaiporn "Lai" Maneechot, som flyttat från Thailand till Haparanda med sina två döttrar för fem år sedan. Hon har redan hunnit prova på hemtjänsten i tre år innan hon satt sig i skolbänken och vägen hit har varit tuff. Hon berättar hur hon fick sura miner när hon inte behärskade enkla saker som att laga svensk gröt eller småprata med kunderna på tillräckligt bra svenska. Brister som hon kompenserade med sitt bredaste leende och sitt tålamod, även när de gamla blev arga.

– Men med tiden lärde jag mig, och min chef såg att jag kunde jobba, säger hon och tackar hemtjänsten södra i Haparanda som lärt henne allt hon kan.

Ibland när hon får frågan om hon trivs med sitt jobb, kan hon tänka att det kanske inte är så bra.

– Men sedan kommer jag till jobbet och då är det så roligt. Man får göra olika saker varje dag, förklarar hon med bruten svenska men sprudlande energi.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!