Inga-Maj Lundström berättar att hon blev ensam då maken gick bort för åtta år sedan.
– Vi hade varit tillsammans i 48 år, det var jobbigt och svårt att bli ensam. Det var en tomhet som är svår att beskriva, det är lätt att fastna i oro och ångest och känna sig deprimerad. Det är tungt och det är synd att vi inte pratar mer om hur det är att vara ensam, säger Inga-Maj Lundström.
Inga-Maj Lundström var med i PRO Kalix sedan tidigare, och sökte sig ut i gemenskap.
– Jag tror att det är viktigt att gå med i någon pensionärsförening, eller någon annan förening, så snart du blir pensionär. Det är en stor livsförändring redan då, när du slutar arbeta, det pratas alldeles för lite om det. Du tappar ditt arbete, din arbetsplats och dina arbetskamrater och senare kanske även din livskamrat. När du är i sorgen är det nog svårt att orka ge sig ut i föreningsliv.
Inga-Maj Lundström säger att hon förstår att det för många kan kännas tungt att söka sig till gemenskap, att det kan behövas någon som ”drar med dig”.
För henne ledde det till att hon hittade en ny kompis.
– Jag träffade en väninna i badet, vi kände inte varandra innan men vi har blivit goda vänner, vi har till och med gjort en resa tillsammans, säger Inga-Maj Lundström som gläds över att väninnan – som också var ensam – har hittat en ny man.
Inga-Maj Lundström har en dotter som flyttat hem till Kalix.
– Vi har träffats utomhus nu i coronatider, det är så fint att hon bor närmare nu.
Inga-Maj Lundström säger att en annan aspekt med ensamheten är tankarna kring att vara den som är kvar, och om den hjälp man en dag kan komma att behöva kommer att finnas där då:
– Jag har barn som kan hjälpa mig, men de har jobb, barn och egna familjer att ta hand om. Om jag en dag behöver plats i särskilt boende, kommer det att finnas plats för mig då? Det är en otrygghet och en ångest hos mig och säkert hos många andra också.
Ulla Granström, ordförande PRO Kalix, säger att medlemmar berättar att de har det svårt i ensamheten och att en del uttrycker att de är deprimerade:
– Här behöver samhället göra någonting.
Ulla Granström säger att det är föreningens uppfattning att det finns för få platser i särskilt boende i Kalix.
– Beskedet från politiken är att alla vill bo hemma så länge som möjligt och så är det säkert, men det kan komma en tid då människor behöver mer än hemtjänsten. Vi behöver tydliga besked om att det finns tillräckligt många platser i särskilt boende.