Vi berättade för drygt ett år sedan om Calle som då var tillbaka som anställd på Johannisbergs ungdomshem (JB), där han år 2001 var intagen i åtta månader.
Han hade då hamnat snett med bland annat bilstölder, inbrott och droger och han beskriver själv att han var tungt kriminell då.
”JB blev min räddning. Utan JB hade jag varit död sedan många år tillbaka, helt säkert” sade han då.
Han har sagt upp sig och gjort sin sista arbetsdag där.
En anledning till att han lämnar finns i en händelse från i vintras.
Calle berättar att samma incident – tre killar sitter uppe och pratar och vid läggdags meddelar de att de vägrar gå och lägga sig - händer två kvällar i rad.
Första kvällen hanteras detta genom att personalen pratar med killarna som kort senare går och lägger sig, andra kvällen beslutas från ledningshåll att killarna ska bäras in på sina rum.
Ett ”bärgäng” kallas ihop och de går igenom hur åtgärden ska läggas upp.
Men, det går på flera sätt fel, beskrivningen är att överenskommelsen om hur det ska gå till inte följs.
Det leder till att Calle kommer att ta ned en ungdom till golvet och han håller fast honom tills han kan ledas in på rummet.
I situationen hamnar Calle delvis oskyddad, vilket hade kunnat leda till skador.
– Jag blir ledsen och fruktansvärt besviken på mina arbetskamrater som satt mig i en situation där jag måste lägga ned en ungdom på det här sättet.
Dagen därpå pratar han med sin närmaste chef om det inträffade.
– Jag hoppas att min chef ska förstå hur allvarligt det här är, att det finns anställda som inte har kunskap om hur de ska agera i fysiska situationer. Chefen frågar inte ens hur jag mår. Chefen säger ”du kan inte hitta på något som inte har hänt” apropå att jag berättar att hanteringen inte blev som planerat och att ingen skyddade mig bakifrån och vad det hade kunnat leda till. Jag är irriterad, besviken, sviken och förbisedd, säger Calle som tillägger:
– Det ironiska är att jag redan i december 2022 flaggade för att vi behöver se till att alla anställda har de här kunskaperna, och så drabbas jag själv av det. Jag vet andra kollegor som önskat utbildning i fysiska situationer för flera år sedan, också utan gehör.
Calle säger ”jag tycker mycket om många kollegor, men jag älskar livet mer”.
– Varje gång jag skulle gå till jobbet skulle jag få undra vad som händer om samma situation uppstår igen. Jag kan inte sköta mitt jobb om jag exempelvis inte kan gå in och gränssätta, för att jag vet att mina kollegor i slutändan inte kan backa upp mig. De flesta anställda på JB är väldigt bra, men det finns en klick människor som är helt felplacerade.
Det är inte ”bara” den aktuella händelsen som ledde till avslutet.
Calle kom att byta avdelning, han fick en ny chef, han säger att han ville ge jobbet en chans till.
Han säger att de problem han beskriver kvarstod och att han nu har gett upp.
Han berättar om en händelse då ungdomar kastade ägg på avdelningen, när han skulle torka upp kastade de också på honom.
Han beskriver hur en annan personal då står och ser på och skrattar och på det sättet uppmanar ungdomarna att fortsätta.
– Jag såldes ut och kränktes i situationen men den andra personalen försvarades uppifrån.
Calle säger att Johannisbergs ungdomshem är en arbetsplats som behöver ”en ordentlig omorganisation”. Han anser att det finns stora brister i ledarskapet, i säkerhetsfrågor och i personalfrågan.
Han anser att människor i ledningen anställts utifrån betyg, inte utifrån personlig lämplighet.
– Det har byggts på och jag har gett jobbet chans på chans. Jag har levt på hoppet att min röst ska bli hörd, att någon ska lyssna, att någon ska fatta beslut. Ledarna behöver ha jobbat med personal tidigare, kunna konflikthantering, vara konsekventa, förstå allvaret i det som händer och lyssna på personalen. Det saknas kameror på olika platser på arbetsplatsen och trots att facket påtalat det händer inget. Det är en enorm personalbrist, säger Calle som beskriver att det är ett problem att Statens institutionsstyrelse fattar beslut utifrån enskilda situationer medan till exempel kriminalvården har en plan A, B och C för olika situationer.
Han jämför med brandkåren, polisen och väktarna som alla rustas innan de går in i arbetet.
– Ingen skulle skicka in en brandman som inte har kunskaper om att släcka bränder i en verklig situation.
Calle säger att ”det vore direkt ofint” att jämföra det JB han mötte år 2001 med JB 2023.
– Det är skrämmande stor skillnad på hur de jobbade då och hur vi jobbar i dag. Någonstans på vägen har vi tappat det, trots att det finns många som gör ett jättebra jobb. Hur det fungerar ”på golvet” reflekterar vilken ledning vi har, så det vore bra att se över organisationen uppifrån.
Hur känns det att lämna?
– Jäkligt tungt. Jag är så fruktansvärt ledsen, dels för alla fina kollegor jag lämnar men mest för alla ungdomarna som jag tycker så mycket om att jobba med. Ungdomarna på JB var aldrig problemet. JB behöver mig mer än vad jag behöver JB.
Framtiden?
– Jag och några vänner ska åka runt i Sverige och hjälpa hemlösa och behövande med matkassar, presentkort och annat. Det finns så många som har det otroligt svårt. Jag ska också starta en podd där vi – jag har pratat med människor som ska medverka – ska prata om bland annat psykisk ohälsa, mobbing och kriminalitet, säger Calle Gyllensand.