Det är ett fysiskt tungt arbete som i generationer lockat mestadels män, men nu utbildar sig allt fler kvinnor sig till hovslagare. Sandra Engström i Kalix är en av fem nyexaminerade hovslagare – alla tjejer. De kvalificerade sig till gesällbrev och titeln ”Godkänd hovslagare" vid Skellefteå yrkeshögskola i mars.
– Vi har haft tre års heltidsstudier varvat med praktik med hovslagare runt om i Västerbotten och Norrbotten och nu är vi äntligen klara, säger Sandra.
I Sverige finns uppskattningsvis 360 000 hästar, vilket innebär att det finns ett stort behov av hovslagare. På många ställen råder brist på hovslagare, framförallt i de nordligaste länen och i glesbygden. Sandra behöver inte oroa sig för att bli utan jobb, tvärtom.
– Det man ska tänka på är att inte göra alltför många hästar på en dag. Jag har satt gränsen vid fyra helskoningar per dag, och jag jobbar inte kvällar och helger. Det har de tryckt mycket på vid utbildningen, man ska inte göra mer än man orkar. Det är verkligen ett fysiskt tungt jobb, säger Sandra.
Hon är utbildad hästmassör vilket också är ett fysiskt arbete. Men det är inte något som någonsin skrämt henne:
– Det var såklart jättejobbigt för kroppen i början men kroppen vänjer sig vid belastningen och det finns olika tekniker, man kan stå på olika sätt. Men jag kan tänka mig att just det här med det fysiska är vad som avskräckt tjejer tidigare, man tror att man inte kan. Men det gör man, säger Sandra.
Det var en kompis som arbetade som hovslagare som fick upp hennes intresse för yrket.
– Jag tyckte att det lät intressant och beslöt mig för att satsa. Hästintresset har alltid funnits, säger hon.
Tre år senare kan hon nu ansöka om den skyddade titeln "av Jordburksverket godkänd hovslagare". Tidigare, för många år sedan, kan det ha varit hästägaren själv eller kanske grannen som skott hästen. Så länge hästen hade skor på sig var det gott nog, resonerade man i många fall.
– Och den personen fick säkert på skon, men hur bra för hästen är det i längden, konstaterar Sandra.
Hovslagaryrket har förändrats och utbildningen innehåller också veterinärkunskaper, anatomi och biologi. Ett gammalt ordspråk bland hästmänniskor är "Utan hov – ingen häst", och de blivande hovslagare djupgående kunskaper om hästen som helhet ingår, en förutsättning för att kunna sko för prestation och hållbarhet. En osymmetrisk hov kan skapa problem i ben men även i kroppen.
– Vi läser om hela kroppen och om utfordring, det finns massor att lära sig. Det är inte bara att sätta på en sko, säger Sandra.
Med van hand verkar hon islandshästen Fáfnir. Sandra bearbetar hans hovar med hovkniv, rasp och tång.
–I början var det jättesvårt att få jämna hovar, man använder ju bara ögonen. Men det är vissa punkter som man tittar på i hoven. Men i början såg man ingenting, säger Sandra.
Fáfnir går barfota så Sandra verkar hans hovar var sjätte till åttonde vecka, likaså Felicia Scotts häst Pina.
– Det är superviktigt att hitta en hovslagare man trivs med och som man ser att hästarna också trivs med. Det är det som är så bra med Sandra, hon är så lugn. Hästarna blir också lugna av det, säger Felicia.
Kommer du att jobba med det här resten av ditt liv, tror du?
– Ja, det tror jag. Det är det absolut roligaste jag gjort i mitt liv, säger Sandra utan att tveka.