Det var känslosamt när segelbåten Nymphea Alba äntligen angjorde hemmahamnen i Fotholmen i Ryssbält. Mormor Birgitta Ruborg har räknat dagarna till Helen, Peter, Johanna och Agnes hemkomst.
– Saknaden har varit enormt stor. Tårarna bara rann när jag såg dem komma in, säger hon.
Helen och Peter Lundqvist är solbruna och lite tagna över att vara hemma igen.
– Det är så många vi inte träffat på jättelänge, säger Helen.
Den långa seglatsen startade 30 juni 2013 och rutten gick längs med Sveriges kust till Lübeck i Tyskland och sedan 200 landmil genom Europa i kanaler och ut i Montpellier, Frankrike. Sedan följde de Spaniens kust till Gibraltar, vidare till Grand Canaria och därefter rakt över Atlanten till Västindien. Resan över Atlanten tog 28 dagar - fyra veckor utan att se land. Johanna och Agnes är nio och sju år gamla.
– Vi tänkte att det skulle bli långtråkigt för barnen alla veckorna då de inte kunde gå i land. Men de är fantastiska på att hitta på saker att göra, berättar Helen Lundqvist.
Ett år på segelbåt är inte bara sol och semester, det är mycket vardag också.
– Det går åt mycket tid till rutiner, matlagning och disk precis som hemma, säger Helen.
Helen och Peter har aldrig ångrat att det gav sig iväg på resan även om det ibland varit nära. Några dagar efter att de lämnade Gran Canaria råkade de ut för ett oväder.
– Den natten när det blåste som värst och spolade vatten över båten började man tänka på vad vi gett oss in på med familj och allting, säger Peter.
– Barnen frågade oss: "mamma och pappa är ni rädda?" och vi fick vara ärliga och svara att "det är lite obehagligt, men det ska nog gå bra", berättar Helen.
En av resans många höjdpunkter var en simtur i hamnen på ön Guadalope.
– Det var dagen innan Johannas födelsedag i mars, en delfin kom in bland båtarna och simmade omkring. Jag hoppade i och Helen tog några bilder. Sen hoppade hon i med barnen också, säger Peter.
Johanna minns händelsen som jättekul – men lite läskig.
– Mamma och pappa sa att den kom för att gratulera mig. Det var en enorm delfin, den var större än pappa och den simmade rätt under fötterna på oss så jag var ganska rädd också, säger hon och skrattar.
Nej, den långa resan över Atlanten var inga problem för systrarna Johanna och Agnes Lundqvist.
– Vi är vana vid det, jag är nästan född på en båt. Men jag undrade lite hur det skulle vara när jag gick mina första steg på land igen, på båten gungade det så mycket, berättar Johanna och lillasyster Agnes håller med.
Under året på resa har de saknat sina kompisar, husdjur och lite fler leksaker som inte fick plats på båten, och så var det ju en sak till...
– Polarmackor! De finns inte att köpa i Västindien, säger Agnes.