Heltidsjobb utan lön
För tre år sedan drabbades 73-årige Volger Asplund i Kalix-Nyborg av en stroke. Sedan dess har makan, Åsa ett heltidsarbete utan vare sig ledighet eller lön. Nu ställer hon sig frågan vem som ska vårda dem bägge när hon inte orkar längre.
- Logopeden sa att jag skulle träna honom och sjukgymnasten säger att jag ska träna honom, men jag har varken utbildning tid eller ork till det, säger hon.
Lyfter på ryggen
Det var i december för tre år sedan som Volger Asplund drabbades av en stor blödning i hjärnan. Efter tre månaders rehabilitering fick han komma hem till villan i Nyborg igen. En bostadsanpassning genomfördes. Dörren till badrummet breddades, en ramp installerades på gården och en stång monterades i sovrummet för att underlätta vid lyft till och från sängen. Den är till hjälp men fortfarande är lyften tunga och påfrestande för Åsa som flera gånger om dagen lyfter sin make till och från rullstolen.
- Han håller mig runt nacken och jag lyfter honom på ryggen. Jag vet inte hur länge jag ska klara det, säger hon.
Avlastning en gång
Åsa Asplund har hjälp från hemtjänsten tre dagar i veckan. Totalt handlar det om fyra timmar och tio minuter. I övrigt vårdar hon sin man, helt oavlönad. Den första avlastningen under de tre år han har varit sjuk kom i början av juli i år.
- Det var oerhört skönt att kunna koppla av och känna sig trygg i vetskapen att han hade det bra. Nu kommer vi att få avlastning var sjätte vecka och det känns fantastiskt.
I år har hennes man fått dag-rehabilitering sex gånger, normalt handlar det om tio gånger men pågrund av platsbrist har inte det varit möjligt. Åsa Asplund har kontaktat rehab för att få en plats i syfte att undvika att rehabiliteringen stannar av. Men svaret har varit att de yngre måste komma före.
- Är man 73 år så räknas man inte, vem gör det valet, det är hemskt, säger hon besviket.
Ingen avkoppling
Det är kostsamt att vårda sina anhöriga, därför är det nödvändigt med ersättning, tycker Åsa, men någon sådan har hon inte fått. Trots att hon arbetar mer än heltid och utan någon ledighet utöver hemtjänstens besök är ersättningen noll. Hennes dagar består av att ständigt se till att maken har det bra. Några stunder för avkoppling finns knappast och det tär.
- Stroke är en hemsk sjukdom som drabbar de anhöriga väldigt hårt, därför vore det skönt om man fick mer hjälp från både landsting och kommun men tyvärr verkar de inte veta vad det här handlar om. Vad händer när jag går i väggen och vi blir två som ska skötas om?
Kravlista
Åsa Asplund är slutkörd. Nu sitter hon med i interimstyrelsen för den nybildade strokeföreningen i Kalix. Där har hon mött likasinnade som gett henne kunskaper och stöd. Men det krävdes en förening för det. Varken kommun eller landsting kunde hjälpa henne.
Utifrån sina erfarenheter har hon skrivit ned en kravlista på nödvändiga åtgärder:
4 Mer personal inom handikapp- och sjukvården samt hemtjänsten
4 Lagstadga om att någon tar ut den sjuke minst två gånger i veckan oavsett årstid
4 Kontinuitet i personalen så antalet nya ansikten blir färre
4 Träning och besök av sjukgymnast i hemmet
4 Fler avlastningsplatser
4 Rätt till lika vård oavsett
ålder
4 Mer logopedträning
4 Information om hjälpmedel som även ska vara kostnadsfria
4 Öronmärkta pengar till
strokevården
4 Kontinuerlig fortbildning och handledning för personal i strokevården och bland hemtjänspersonalen
- Det här är inga orimliga krav. Jag villa ha en förändring och mer hjälp annars orkar jag inte, och jag är inte ensam, säger Åsa Asplund.
Så jobbar vi med nyheter