De två kände inte varandra och festen på Brukshotellet var okänd mark för sekreteraren Vivianne som utöver att hon var yngst dessutom utgjorde ett okänt ansikte för de övriga gästerna. Hennes händer skakade när hon tog emot välkomstdrinken och det mesta av innehållet hamnade utanför glaset.
- Assi var stort på den tiden och det var mycket folk – jag var så nervös, säger hon .
Kvällen avlöpte dock bra, de två trivdes i varandras sällskap och när efterfesten tog vid stannade de kvar.
Plötsligt frågade Ture om de skulle förlova sig.
- Det kom ju lite plötsligt och det första jag tänkte var, vad är det för galning, men innan festen var över svarade jag ja och jag vet egentligen inte varför, säger hon.
Bröllop
Två veckor senare bytte de ringar och parets livsresa inleddes. På pingstaftonen 1969, drygt fem månader efter den första träffen, stod de framför altaret i Kalix kyrka.
Vigselakten var enkel men ändå så fin, minns Vivianne. Hon var klädd i kort klänning och brudbuketten bestod av orkidéer.
På plats fanns förutom de inbjudna gästerna även Tures två barn, åtta och nio år gamla samt Viviannes sexåriga dotter.
Att gifta sig efter så kort tid och dessutom med barn från varsitt håll är inte enkelt och det var de bägge medvetna om.
- Det kändes oroande men vi pratade igenom det och bestämde oss för att ändå göra det, säger Vivianne.
Det var Tures intelligens och stabilitet samt att han hade ett bra yrke som tilltalade henne. Och Ture föll som en fura när han såg in i hennes ögon.
- Jag minns när jag gick in till henne på jobbet för att prata om festen. Hon tittade på mig och jag blev så omtumlad att jag tog ett steg bakåt och nästan föll över ett räcke.
Innan bröllopet gjorde Vivianne klart för Ture att hon inte avsåg att bo i Karlsborgsverken där han bodde med sina barn.
Och så blev det. Hon bodde kvar i Kalix med sin dotter men efter några månader flyttade även Ture och barnen till henne. Att klargöra för varandra vad man vill och vad man känner är en viktig faktor i ett förhållande, anser de bägge två.
Kaotiskt
- Det är viktigt att gå igenom sina känslor och tankar på ett tidigt stadium då eliminerar man mycket av saker som annars stjäl en massa energi, säger Vivianne.
Även om man är på det klara med vad man vill och har en nyspirande kärlek i botten så dyker givetvis även problemen upp. Att bo med tre barn som skulle lära känna varandra och dessutom var fostrade på olika sätt var inte enkelt.
Vivianne sätter ett enda ord på den situation som uppstod när alla skulle samsas under samma tak.
- Jag säger bara K A O S, bokstaverar hon. Ture hade sina regler och jag hade mina, men man måste ta tag i problemet och det handlar mycket om att jämka, säger hon.
- Hösten 1970 föddes deras gemensamma son. En tid efter det kände Vivianne att hon inte orkade med den nya familjesituationen. Tillsammans med sin dotter och son flyttade hon hem till sin mamma under några veckor. Ture kom dit och de pratade igenom det som hänt – det resulterade i att hon flyttade tillbaka till familjen igen.
- Det var nytt för mig att kunna diskutera fram en lösning. Tidigare var jag den som skrek och han den som gick undan, säger hon.
- Vivianne är alltför snabb i sitt agerande och jag är mer långsam. Men tillsammans blir det ganska bra, konstaterar Ture.
Styrka
Att ha haft honom vid sin sida har betytt mycket för Vivianne. Han har bidragit till att stärka hennes självkänsla som successivt vuxit från att inte alls tro på sig själv till att bli en kvinna som inte tvekar att framföra sina åsikter.
– Jag vet inte hur många kvällar jag har haft peptalk med henne. Hon har haft så lätt att nedvärdera sig själv, men så fungerar vårt förhållande. Vi är ett oslagbart team när vi samverkar, säger Ture.
Makarna beskriver sig själva som ett par med stora olikheter och syn på saker delvis även på grund av deras åldersskillnad. Det har i sin tur inneburit en hel del kompromissande.
- I och med att man är så olika brinner man inte lika mycket för samma saker men någonstans har vi gjort en överenskommelse. I alla förhållanden måste man förhandla och kunna gå vidare, säger Vivianne.
Tänk efter
Att se konsekvenserna av sitt handlande är också viktigt för ett bra äktenskap, man måste ställa sig frågan: Vad har jag lärt mig av det här? och ta med sig den kunskapen, enligt
Vivianne.
Två år efter sonens födelse insjuknade Ture i reumatism därefter har han drabbats av hjärtproblem och stundtals har vägen kantats av sjukdom. I januari 2001 genomgick paret ett av sina tuffaste ögonblick då Vivianne fick en stroke. Plötsligt vändes livet upp och ned. Trots att Ture själv var sjuk tillbringade han all sin tid vid hennes sida på sjukhuset.
- Man blir oändligt sorgsen i själen när ens livskamrat blir sjuk, säger han.
Behövde hennes hjälp
När sjukdomen slog till blev Viviannes rädsla att inte komma tillbaka till ett normalt liv igen det största problemet.
Främst kretsade hennes tankar kring att Ture behövde hennes hjälp och att hon inte ville lasta barnen med sina problem.
Utöver det förändrades också hennes personlighet vilket tillhör sjukdomsbilden.
- Över 50 procent av äktenskapen går i kras på grund av just detta. I dag försöker jag förstå att det inte är den gamla Vivianne jag har vid min sida, men har man pysslat om någon i alla tider så fortsätter man, säger Ture.
Flyttade
Även Vivianne har ställt upp för honom när sjukdomen har varit på väg att ta över. Enligt Ture är hon "advokaten" som alla behöver. Via brevväxlingar med läkare och sjukhus har hon lyckats ordna hjälp trots att det från början sågs som omöjligt.
Förra året sålde de sin villa som de köpte 1970, ett beslut som inte var helt lätt men nödvändigt på grund av makarnas hälsotillstånd. Att sköta om ett hus blev helt enkelt för mycket.
Nu bor de i en lägenhet med utsikt över centrala Kalix.
- Vi har fått ett väldigt fint boende, konstaterar Ture samtidigt som han också minns tiden i huset med glädje.
- Det har varit en lycklig tid med mycket gemenskap och många jular med massor av människor omkring oss.
I dag är paret engagerade i Kalix strokeförening där bägge sitter med i styrelsen. Ture är 77 år och Vivianne 65, barnen är sedan länge utflugna och familjen har också utökats med fem barnbarn. På pingstafton är det 39 år sedan de gifte sig och de avser att fortsätta livet tillsammans.
- Man ska alltid ge varandra en chans. Vi har gett varandra 1.000 chanser och visat varandra stor omtänksamhet, säger Ture.
Säg förlåt
När paret summerar de 39 åren handlar mycket om gemenskap och förståelse samt glädje och skratt.
- Vi har haft så mycket roligt tillsammans och i dag är vi beroende av varandra. Ture ger mig tryggheten. Vi har hittat vägen efter alla matcher under åren som gått, säger Vivianne.
Ture håller med.
- Det har varit en lycklig tid med stor gemenskap och många resor ut i världen. Vi har blivit ganska tighta, om den ena är borta känner man sig halv.
Förlåt är ett ord de rekommenderar.
- Man kan alltid säga förlåt. Långvariga problem förstör känslor därför måste de lösas i tid, annars går passionen över och då är det lätt att man går skilda vägar, säger Vivianne.