Förslaget kommer från Gunilla Nilsson. Innan hon själv blev pensionär såg hon ett reportage om en berättarcirkel för äldre i södra Sverige som träffades och pratade om ett bestämt tema varje gång.
– Det var en sådan där grej som fastnade i mig som såg jättefint ut. Jag tänkte också att det skulle kunna locka till sig en del ensamma äldre, säger hon.
Ethel Björkman tog på sig ledarrollen och bjöd in. Norr media får vara med vid den allra först träffen. Temat idag är hur det var när de var barn.
– Just det här hur det var när man var liten är något jag lätt tycker man halkar in på när man träffar andra, säger Maud Wikström.
– Ja, och tänk vilken utveckling vi har fått vara med om, säger Ethel Björkman.
Det första exemplet som kommer upp är telefonen. Dagens barn skulle inte veta vad det var om de visade en telefon från förr, konstaterar de.
– Det var ju inte varje hem som ens hade en telefon, minns Ethel Björkman.
De börjar prata om vevtelefoner och om telegrafstationen som fanns i varje by.
– Man fick stå i en liten skrubb och så satt det en tant i växeln och drog i sladdar och skickade vidare telefonsamtalen, berättar Hjördis Johansson.
Nästa ämne som kommer upp är gamla seder, som midsommar, och vad de gjorde på somrarna. Hjördis Johansson brukade fara ut i skärgården och sova över i en gammal fiskestuga.
– Vi plockade hägg på den där ön och la in i stugan, för det luktade väl fisk, berättar hon och skrattar.
– Jo, det var en fräsch doft, säger Maud Wikström.
Något dass fanns inte vid stugan, utan de hade satt upp en stång mellan två träd där man fick uträtta sina behov ner i en grop. Hennes pappa höll henne i hand för att hon inte skulle ramla ner, minns Hjördis Johansson och alla skrattar.
– Men man lärde sig balansera på stången till slut, säger Maud Wikström.
– Man var inget asfaltsbarn, konstaterar Gunilla Nilsson.
– Hoppa på stenar tyckte man var roligt, minns Hjördis Johansson.
– Man minns bara det roliga, säger Maud Wikström.
De drar sig till minnes leken "inte stöta golvet".
– Det är ju lekar som barn tycker är roliga idag också, säger Maud Wikström.
Gunilla Nilsson som arbetade som lärare fram till pensionen kan bekräfta det.
– När man har träffat så många sjuåringar i jobbet, så förstår man att det bara är yttre detaljer som skiljer, men det är samma spring i benen.