Det sandade, runda området är grannens borrhål.
Ari Mikkola, 59, bor i Lantjärv och för en tid sedan ringde en granne honom och berättade att han borrar för bergvärme.
Han åkte dit samtidigt som arbetet pågick.
– Slangarna från borrhålet var fästa i träden och borrkax, alltså bergmaterial, och vatten sprutades upp i skogen och över en bil som jag har ståendes där. Vägen till min fastighet var täckt av vatten, jag hade stövlar och vattnet räckte nästan upp till stövelkanten. Den sidan av min tomt som vetter mot grannen var täckt i borrkax, berättar Ari Mikkola som kontaktade företaget som åtagit sig bergvärmeinstallationen och i sin tur lejt ett annat företag för borrningen.
– Jag frågade företagets chef om det inte ska vara plåtsvetsade containers för att samla upp bergmaterialet och separera det från vattnet och om det inte ska vara sandsäckar för att valla in området för att skiten inte ska rinna in på grannens, alltså min, tomt. "Vi har alla grejer där" sade han och jag svarade "Jag är ju här och vi är många som ser hur skiten sprutas rätt ut i skogen och rinner över både på vägen och på andra tomter".
Det är bara tre, fyra meter från grannens bergvärmehål och tomtgränsen till Ari Mikkola, han säger att ändå har ingen kontaktat honom om planerna.
– Jag förstår inte varför ingen har informerat mig. Jag hade gärna sett att borrhålet var längre från tomtgränsen.
Så här ser det ut på Ari Mikkolas tomt, intill borrhålet.
Konsekvenserna av att borrkaxet landat hur som helst är att Ari Mikkola har borrkax på den sida huset som vetter mot grannen, på gräsmattan och gårdsplanen, och att vattnet från den egna brunnen nu uppges ha tydlig smak av järn.
Vattnet från borrningsarbetet lär ha stått högt mot husgrunden, det lär inte finnas vatten i källaren men han är orolig för att dräneringen kan påverkas av det finkorniga material som släpps ut.
– Jag fyller 60 år den 14 juni och planerade att ha kalas ute på tomten, det är bara att glömma. Det är extra tråkigt för jag hade äntligen efter tre års slit fått till en fin gräsmatta, säger han som har varit i kontakt med länsstyrelsen, Kalix kommun, sitt försäkringsbolag – som vill avvakta företagets åtgärder – och polisen apropå det inträffade.
– Jag har gjort en polisanmälan.
"Jag får ångest av det här, jag vill inte ens vara här" säger Ari Mikkola.
Tvärs över gatan finns en sommarbostad, den har också en del av tomten täckt av borrkax.
Intill den tomten finns skog och där syns tydligt spridningen av borrkax.
Ari Mikkola säger att han inte har lyckats komma i kontakt med företrädaren för det ansvariga företaget igen.
Vad vill du?
– Jag vill att företaget står för att sanera tomten och brunnen och att det säkerställs att mitt vattensystem är i ordning.
En bybo som passerar påpekar att det kan vara bra att kontrollera att den gemensamma trekammarbrunnen en bit bort inte påverkats.
Hur mår du i allt detta?
– Jag får ångest av det här, jag vill inte ens vara här. Jag har problem med hjärtat och känner av det ännu mer när jag oroar mig på det här sättet. Jag har hundar men jag törs inte släppa ut dem i den här leran, jag har ingen aning om vad den innehåller. Jag har två barn som bor med mig varannan vecka, det känns inte alls kul att det ser ut så här då. Jag är sjukpensionär så jag har inga möjligheter att göra stora renoveringar i huset på en gång, men jag har samlat på mig saker för att börja renovera, men jag har faktiskt tappat lusten, säger Ari Mikkola.