Ger inte upp sin kamp
På grund av bristande bevis och att ord står emot ord kan en våldtäktsanmälan från en kvinna i Norrbotten komma att läggas ned. Kvinnan som fortfarande mår mycket dåligt efter händelsen är upprörd. - Jag är kränkt. Som kvinna blir man inte trodd, säger hon.
Så snart hon hade kontaktat polisen inleddes ett händelseförlopp som har satt djupa spår inom henne. Det började med att två manliga poliser kom hem för att göra ett första förhör. - Att de var män kändes inte bra. Jag satt där som ett offer och de verkade mest besvärade när jag berättade vad som hänt. Män måste lära sig att ta till sig kvinnors berättelser, säger hon. Enligt kvinnan lovade poliserna att åka hem till den utpekade mannen och ta honom med sig, men det hände aldrig, något hon fick veta två dagar senare då en kvinnlig polis kom hem till henne. - Det kom som en chock. Jag litade till hundra procent på att de skulle ta in honom. Kränkande
Den kvinnliga polisen som har spetskompetens för att möta kvinnor i utsatta situationer tog över utredningen. Vid sitt förhör hade hon med sig en manlig kollega som videofilmade allt. En mycket kränkande situation, enligt kvinnan, inte minst på grund av alla frågor. Hur lång tid händelsen tog - hur hon höll sina armar och sina ben och hur hon var klädd, var några av dem. Detaljer som är utraderade från hennes minne, vad som däremot etsat sig fast för alltid är bilden av taket ovanför sängen och känslan av förnedring - men om det har frågorna inte varit många. - Nu förstår jag hur kvinnor känner sig. Det verkar som att sperma är den enda bevisningen och när det inte finns blir man inte trodd. Jag går inte till polisen för att det är roligt, jag gör det för att det som hänt är sant. Kvinnan besökte vårdcentralen för att dokumentera sina skador. Även det mötet blev skrämmande. Att hela hon skrek efter stöd var det ingen som uppmärksammade. Inget stöd
- Jag hade velat att de hade brytt sig om mig, men det jag fick var två insomningstabletter och erbjudande om taxi när jag åkte hem. I dag vågar hon inte lämna sitt hem av rädsla för att möta mannen. Låset i ytterdörren är utbytt men känslan av att han finns där någonstans är hela tiden närvarande. Nätterna är sömnlösa och gråtattackerna avlöser varandra. Besöken i duschen är flera per dag men hur hon än skrubbar sig känner hon sig smutsig. Någon information om var hon kan vända sig för att få stöd, har hon inte fått och orken att söka den kontakten själv har hon inte. Kämpar
Det värsta av allt är ändå, enligt kvinnan, det besked hon fick från polisen för några dagar sedan - utredningen kan komma att läggas ned på grund av bristande bevisning och att ord står emot ord. Hennes förtvivlan vet inga gränser över detta. Det enda hon önskar är att bli tagen på allvar men just nu känns det långt borta. - Alla verkar tro att jag har varit med på det här frivilligt men jag har blivit våldtagen. Det handlar inte om något annat. Trots de traumatiska upplevelserna är kvinnan redo att kämpa vidare för sin sak. - Många avstår nog från att anmäla för att det är så jobbigt, men jag ska visa rättsväsendet att det här inte är rätt. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli bemött så här, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter