Gårk ? på väg mot framtiden

Bandet uppträdde senast under förra helgens spelmansstämma i Gammelstad.  ? Det var jättehärligt! Vädret var toppen och vi blev väldigt väl mottagna av publiken, sammanfattar Johanna Lindgren. Åhörarna fick uppleva ett antal kortare set med olika skepnader av gruppen. För trots att den är sex personer stark visar den sig ibland också som kvartett. Då under namnet Lill-Gårk. Det är rytmsektionen med Anton Rönnbäck (trummor) och Olov Jonsson (bas), som får stå över när sättningen tillfälligt bantas. Akustisk känsla Kvar på scen står då de äkta paren Anders Hällström (fiol, dragspel) och Agneta Wiberg-Hällström (fiol) samt Johanna och Alexander Lindgren (gitarr, piano).  ? Det blir en mer akustisk känsla i den lilla sättningen, förklarar Johanna Lindgren. Det är fredag och solen skiner extra starkt över Påläng. Bandmedlemmarna sitter i paret Lindgrens trädgård ätandes bullar, drickandes kaffe och andandes Gårk. Agneta Wiberg-Hällström berättar att Lill-Gårk nyligen spelade på en folkmusikfestival i ryska Umba.  ? Det var fantastiskt roligt. Vi fick god respons från de andra på festivalen.  ? Säg som det är. Vi var bäst, inskjuter maken Anders med ett okynnigt leende på läpparna.  ? Vi kanske inte var bäst men de andra var betydligt fler, kontrar Agneta och båda skrattar hjärtligt. Ett test De har ett långt förflutet tillsammans, nästan en evighet i jämförelse med bandet de spelar i. Alexander Lindgren berättar hur Gårk kom till:  ? Vi hade känt varandra länge och pratat om att göra något tillsammans, så när vi fick chansen att spela på luciasoarén i Kalix i vintras tog vi den. Vi såg det som ett test, och det funkade bra så vi har fortsatt utifrån det. Hopkoket av folk- och rockmusik visade sig fungera ypperligt, och det är kanske inte helt konstigt med tanke på att inslag av folkmusik blivit allt populärare de senaste åren. Alexander nämner till exempel, Sarek, Nordman och Roger Pontare.  ? En del kräks man på och annat jublar man åt, men alla spelar de någon form av folkmusik. På väg fram Gårk är något traditionellare i sin framtoning än exempelvis Sarek och Nordman, men det betyder inte att publikintresset saknas.  ? Folkmusik är starkt på uppgång. Gränsernas öppnande har gjort att många människor har tappat sin identitet, och nu söker sina rötter i musiken, förklarar Agneta Wiberg-Hällström. Nästa steg för gänget är att spela in en demo, som förhoppningsvis kommer leda till ett skivkontrakt. Det blir många egna arrangemang av traditionell folkmusik, några egna kompositioner och förmodligen någon låt av den Luleåbekanta dramatikern Håkan Rudehill.  ? Vi har jobbat en del med honom tidigare. Han är en stor inspiratör som betytt mycket för många av oss, berättar Anders. Vill spela mycket Johanna Lindgren berättar att hon som 13-åring i början av 1980-talet scendebuterade i en musikteateruppsättning signerad Håkan Rudehill . Hon är honom tacksam och vill visa det.  ? En låt som vi spelar just nu heter Isen går. Men han har skrivit många andra bra tänkbara låtar.  ? Men det viktigaste är inte att spela in en skiva. Utan att vi får komma ut och spela mycket mer, invänder Olov Jonsson och får medhåll av samtliga runt bordet.  ? Det är där energin finns. När man hör oss live. johnny.stromback@kuriren.com 0923/148 67