Allt började med en stulen silverräv för drygt 40 år sedan och växte till en gigantisk polisutredning där 25 personer ett tag var misstänkta. Jakthärvan i Kalix blev uppmärksammad över hela Sverige, fick till sist ett slut 1987 och är fortfarande – efter fyra decennier – ett öppet sår i bygden.
I dag startar NSD en artikelserie om de dramatiska händelserna där vi under arbetet tagit emot hot och flera intervjupersoner hoppat av efter påtryckningar.
Det är pappan till mannen som äger rävfarmen som larmar om att silverräven inte är i sin bur.
Han hittar blod i och under buren, spår till där räven bor och skidspår som leder ut på Nyborgsvägen en bit bort.
Det lär då finnas 109 rävar på farmen, men bara en silverräv, avsedd för avel.
Vid en närmare undersökning på platsen ser pappan att det är blod i och under buren.
Den misstänkte, en då 23-årig man som vi här kallar visselblåsaren, kommer sex dagar senare att erkänna att han sköt silverräven i pannan.
Vid en husrannsakan i en sjöbod tillhörande en anhörig till en av de inblandade i det som ska utvecklas till en härva, finns silverrävsskinnet.
”(Visselblåsarens namn) har natten mot den 2 mars 1983 i (namnet på ägaren till rävfarmen) i Kalix-Nyborg med ett gevär – Krico 22 – dödat en silverräv värd cirka 4 000 kronor, och därefter med tillägnelseuppsåt tillgripit denna” står det i domen från den 15 februari 1984 där visselblåsaren döms för stöld och olaga vapeninnehav till villkorlig dom.
En kompis till visselblåsaren som enligt domen hjälpt till att flå räven och gömma skinnet döms för häleri och olaga vapeninnehav till villkorlig dom.
Målsägaren fick tillbaka skinnet från den stulna räven.
Tingsrätten skriver i domen att visselblåsaren och kompisen ska ge rävfarmaren 1 500 kronor för köp av en ny silverräv.
Utredningarna som inleds efter den stulna silverräven, baserat på vad 23-åringen berättat, leder till uppgifter om vapen- och jaktbrott där ett stort antal personer pekas ut.
25 personer listas i ett tidigt skede som misstänkta i utredningen.
Det ska handla om ombyggda vapen och jakt från skotrar, företrädesvis i skärgården.
Utredningarna resulterar så småningom i att 13 personer åtalas och döms för innehav av illegala skjutvapen, men ingen döms för jaktbrott.
Ett man berättar att han köpt två startrevolvrar från ett postorderföretag och låtit borra upp pipa och trumma.
Ett annat säger att han – då han vid den här tiden fanns vid AMU-center i Kalix där Kalixpolisen lär ha lämnat in många pipor för att de skulle skäras sönder – låtit borra upp sju revolvrar.
En tredje person berättar att omkring 20 personer bedriver skoterjakt på räv, och att den jakten ska enligt honom ha pågått i sju år med omkring tio fällda rävar per år.
Någon annan säger att jakten ska ha pågått i sex år.
Tre av de misstänkta, och senare dömda för olaga vapeninnehav, säger att jägarna har varit medvetna om att jakten varit olaglig.
"Vad gäller vapenutredningen framgår att samhället har en sträng vapenlagstiftning och då kan det inte vara riktigt att det utan kontroll finns tillgång till nästan helt färdiga revolvrar som genom några enkla ingrepp blir riktiga skjutvapen" skriver utredande polis i vapenutredningens sammanfattning.
Han skriver också att förstöring av vapen och vapenpipor bör ske genom att gevärspiporna skärs på längden, i stället för att kapas i bitar, och att så sker hos Milostabens vapentekniker i Boden.
Samtliga uppgifter ovan är från förundersökningsprotokoll, bilagor och domar i jakthärvan, som också kom att kallas Kalixhärvan.
Flera av dem som på olika sätt var inblandade i, eller berörda av, jakthärvan finns inte längre i livet.
Flera inblandade i, eller berörda av, härvan har inför denna publicering avböjt att medverka i intervju.
Två inblandade som först sagt ja till intervjuer har, efter vad de själva beskrivit som påverkan från andra, avbokat medverkan.