48-åriga Carina Isacson från Påläng har ägt och tränat labradorer i nära 30 år. De tränas först och främst till praktisk jakt, men går även på jaktprov.
- Proven blir som ett kvitto på arbetet man lägger ner. Man tävlar inte mot varandra utan snarare mot sig själv, säger hon.
Under årens lopp har hon nått framgång inom grenen. Hennes förra hund, Zicco, tog mängder av priser och blev bland annat nordisk jaktchampion.
För två år sedan köpte hon labradorvalpen Falco och förväntningarna på den nya krabaten var höga.
- Jag hade målet klart för mig och skulle sikta på elitklass, säger Carina.
Ganska fort insåg hon att Falco inte riktigt var som alla andra.
Extra tid
Han växte som han skulle men sov mer än vanligt, saknade vakenheten och piggheten som de andra valparna haft. Dessutom hade han lite svårt med motoriken vid intag av föda.
- Med tiden såg jag även att det tog lång tid för honom att förstå saker vid inlärning. Han krävde lite extra tid, men när han väl lärt sig något så kunde han det lika bra som de andra hundarna, säger Carina.
Så småningom tog hon med sig hunden till veterinären för att undersöka vad som var fel. Där visade det sig att han hade en nervskada.
- Den ger sig uttryck i tröghet i tankesättet och sämre motorik i höger sida av kroppen. Det är inget han lider av, utan mer ett handikapp.
Beskedet var inte positivt och för en stund såg drömmarna ut att krossas.
- Jag minns hur nattsvart det kändes. Min första tanke var att det här går ju inte, nu måste jag ta bort honom.
Men familjen var inte inne på samma spår.
- Jag och dottern Evelina ville absolut inte det, säger Anders Isacson, Carinas man.
Knep en topplacering
När beskedet hunnit sjunka in och hon fått sova på saken beslöt hon sig för att ha kvar honom. Men skulle han leva så skulle han få göra det han tycker om allra mest: ägna sig åt jakt. Och för att bli bra krävs det träning.
- Vi har fortfarande som mål att starta elitklass, sedan finns det delmål på vägen. Men det viktigaste är att han ska få chans att bli så bra som möjligt utifrån sina förutsättningar, säger hon.
Nu har Falco hunnit med att starta en nybörjarklass, vilket resulterade i ett förstapris. Carina blir rörd när hon tänker tillbaka på den dagen.
- Det priset var något alldeles extra. Det betydde mer för mig än förra hundens championat. Han har gjort ett kanonjobb, för man ska komma ihåg att han har ingenting gratis, säger hon.
Falco har även hunnit med att starta en öppenklass som är en svårighetsgrad över nybörjarklassen.
Tydlighet och konsekvens
Där blev det ett andrapris och Carina tar själv på sig skulden för att det inte blev en etta.
- Jag pressade honom för hårt. Det var lite för tufft psykiskt för honom än, men det tar jag med mig till nästa gång.
I början krävdes sex sekunder för Carinas kommandon att sjunka in hos Falco. I dag har tiden minskat och ligger på ungefär tre sekunder.
- Man måste ge honom tid. Han är inte dum, det måste bara få sjunka in. Sedan gör han oftast rätt.
Hon anser att Falco har berikat henne, inte bara som hundförare, utan som människa överhuvudtaget.
- Han har lärt mig så mycket. Bland annat att vara väldigt tydlig, konsekvent och hitta alternativa sätt för att nå ett visst mål, säger hon.
Ju äldre han blir desto mer kommer han ikapp de andra hundarna.
- Enda skillnaden är att det tar lite längre tid för honom. Men han kan och han älskar verkligen jakten, säger Carina.