En hare blev bytet på årets klappjakt

Termometern pekar på 20 minusgrader, trots det är det 50 män och kvinnor som driver viltet framför sig och ytterligare 50 elever med jaktlicens som står redo.
- Det är sällan vi ser så här stora jakter i Norrbotten, säger rektor Mikael Andersson, samtidigt som han berättar att traditionen att jaga i drev var något som förr i tiden främst var förunnat de rika i samhället.

Bra på att leva om
Det är tredje året som denna jakt anordnas i Kalix och den kom till efter elevinitiativ. Den kräver över en veckas förberedelser.
Själva ordet klappjakt kommer ifrån att man tidigare använde sig av särskilda träplattor till att skrämma fram viltet.
- Att leva om är vi riktigt bra på, säger en av eleverna innan han glatt tjoande försvinner in i de snötäckta buskaget.
När drevet kommer fram till en snitslad linje, en så kallad boghalt, kommer den gälla tutan att ljuda tre gånger igen. Denna gång som en signal på att jakten är avslutad.
Veronica Jägerving står med bössan hängandes över armen och lyssnar inåt skogen. Hon väntar på de tre signalerna som berättar för henne att det är okej att ladda vapnet med de två patroner som hon håller i högerhanden.

Inget läge att skjuta
Det är hennes andra såt för dagen och hon har ännu inte lyckats skjuta något.
- Jag såg två harar första gången, men de var 50 meter bort. Jag fick aldrig läge att skjuta, berättar hon.
Hon halar upp kommunikationsradion och försöker lyssna om det är på gång på andra sidan dungen.
- Det är inte alltid säkert att du hör tutan, men de hör när drevet kommer, säger hon med ett snett leende.
De som går i drevet har inga problem att hålla temperaturen uppe. Värre är det för dem som står på pass, som måste stå så stilla som möjligt.
- Inte helt lätt med det här underlaget, säger Veronica Jägerving och sparkar på den knirkande snön.

Gillar att gå omkring
Veronica Jägerving har haft jaktlicens sedan i höstas och jagar gärna fågel med någon av familjen fyra hundar.
- Visst är det roligt att stå på pass fast jag gillar att gå omkring.
Plötsligt vaknar skogen till liv och högljudda tjut hörs inifrån dungen. Veronica gör sig redo och spanar uppmärksamt in i skogen.
Denna dag har hon ingen tur. Småviltet lyser med sin frånvaro och när kamraterna är framme vid boglinjen så tar hon ut patronerna igen och konstaterar att "Det är sånt som händer".
För gymnasieeleverna blev det totala bytet en hare.