Sofie Ingelsson var tillsammans med sin pojkvän på surfläger i Sri Lanka. Det var hennes tur att ta surfbrädan under armen och bege sig ner till havet med sin surfgrupp. Men inombords var det en röst som sa stanna. Stanna med Jim som var på väg tillbaka från sin surflekion. Det var med en tung klump i magen som Sofie begav sig till stranden.
– Jag kommer ihåg att Jim var så glad. Han hade haft sin bästa surfdag någonsin och tagit den största vågen någonsin. Själv hade jag inte alls lust att åka. Men Jim peppade mig och jag tänkte att det kanske var precis det jag behövde. Så jag åkte iväg, säger Sofie Ingelsson.
Det var sista gången hon fick se sitt livs kärlek i livet. Jim Beckmanns hjärta stannade i poolen samtidigt som Sofie var och surfade.
– Jag var glad när surflektionen var slut. Det var något i mig som bara ville tillbaka.
Glädjen skulle dock bli kortvarig. Istället blev det smällen som skulle rasera hela Sofis liv. En bil sladdade in och ur den kom två personer springandes mot Sofie.
– Dem sa att jag var tvungen att komma. Att det var bråttom. Jim hade vart med om någon olycka. Jag tänkte att vad har han nu ställt till med. Han var väldigt äventyrlig och kunde hitta på tokiga saker.
På väg in till sjukhuset efter 40 minuter i taxi möts hon av en svensk vän som hade åkt med Jim till sjukhuset.
– Han sa något som: "Jag är hemskt ledsen Sofie". Han höll mig på axlarna när han sa det. Jag vet att jag skrek. Att jag inte ville tro att det var sant. För några timmar sedan var ju Jim så pigg och glad. Hur kunde han ha dött, säger hon.
Paret skulle flyga hem om bara någon vecka. För att om ett år ge sig iväg på Jims drömsemester. Istället för att planera en drömsemester blev det ett år där dagarna bestod av tårar.
– När Jim dog var det som att inget fanns kvar. Det bara tog stopp. Kändes som att jag aldrig skulle kunna leva igen.
Drygt ett år efter Jims död rasade Sofie ihop hos psykologen. Fram tills dess hade Sofie fyllt dagarna med jobb.
– Jag körde nog på för hårt. Det var ungefär ett år efter Jims död som jag blev sjukskriven, säger hon.
Det var då som tankarna på deras nästa stora resa började ta form.
– Det var lite av en process. Jag och Jim hade ju planerat att åka till Nya Zeeland och Australien. Vi skulle bara vara hemma ett år. Men jag tänkte att jag vill göra något för Jim. Jag vill att han ska se Nya Zeeland, säger hon.
Under förra veckan var Sofie i Kalix för att hälsa på Jims mamma innan hon nu på söndag flyger till Nya Zeeland för att vandra 3009 kilometer på leden Te Araroa som tar henne genom hela landet. Ensam.
– Behöver göra det här dels för att hitta ett sätt att gå vidare tillsammans med Jim. Jag letar fortfarande vägar hur jag ska kunna bygga vidare på mitt liv utan att lämna Jim och behöva ha skuldkänslor, säger hon.
Men Sofie gör också resan för att uppmärksamma plötsligt hjärtstopp. För att samla in pengar till Hjärt och lungfondens forskning. Ett sätt att försöka hedra Jim.
– Det känns så overkligt att jag om dryga två veckor kommer att ha påbörjat min vandring. Är ganska pirrig och nervös. Men det ska bli kul att få ta med Jim till hans favoritresemål, säger Sofie Ingelsson.
Man kan följa Sofie Ingelssons resa på hennes blogg där hon även samlar in pengar till Hjärt och lungfondens forskning.