Nyligen var han i Sendai, ett antal mil från de i dagarna omtalade japanska kärnkraftsreaktorerna. I går kväll satt han i soffan i föräldrahemmet i Nyborg och på plats fanns flickvännen Annika Åström från Umeå.
- Nu känns det jättebra, det har ju varit kaotiskt, sade hon.
Lättade är också mamma Iris och pappa Kjell.
Kuriren har följt studenten (teknisk fysik) Anton Vikströms upplevelser på avstånd. Han vill fortsätta med sitt examensarbete och Sendai ska preliminärt ta emot honom längre fram i vår.
- Jag är hoppfull och tror att det går bra att komma tillbaka men vet inte hur det står till med mitt kontor.
"De klarar det här"
Bosätta sig i Japan ska han inte göra.
- Nej, och då mest för att jag vill doktorera och doktorander får inget betalt och får jobba i 23 timmar per dygn. Sedan har vi det här med jordbävningar. Det är obehagligt. Samtidigt är det vanligtvis lugnt i städerna, där kan fjortonåriga tjejer gå ensamma på kvällarna.
Omvittnat i media är japanernas strukturella sätt att hantera händelserna.
- På en plats fanns en dryckesmaskin men drickan gick inte få ut eftersom elströmmen försvunnit. Trots det slog ingen sönder maskinen. Och evakueringsbussen ville ta med bensindunkar men det är inte tillåtet på grund av riskerna och då fick det vara. Det märktes också att japanerna visste vad man tar med sig då man ska evakueras. Jag tror att de klarar upp det här, de är vana.
"Håller huset"
Anton Vikström åkte till Sendai i höstas och ska enligt ursprungliga planer stanna till kommande höst. Han berättar om skalvet förra fredagen klockan 14.46. Han befann sig i sin studentbostad. Innan hade en kompis berättat om skalv och de funderade på om det kunde vara början till något större.
- När det började skaka tänkte jag "jaha, det skakar till litet grand". Sedan blev det mycket, det föll saker från hyllan. Jag var jätterädd när det skakade och tänkte "håller huset?". Jag satt under skrivbordet.
Likväl var det tämligen lugnt efteråt. Anton Vikström berättade i går att han inte sett stora skador utan det har handlat om sprickor. Än mindre mötte han tsunamin och dess verkningar. Det var svårt förstå att verkan i landet varit så stor. Händelserna har han följt via läsplatta, mobiltelefon och möten med människor.
Strålningszonen
När det började stå klart hur allvarligt det var med reaktorerna blev det många funderingar. Ett missförstånd gjorde att han och bekanta uppfattades befinna sig innanför riskzonen för strålning.
Han evakuerades till en gympasal. En byggnad intill brann och han fick flytta. Hur ta sig hem? Där kommer den tyska evakueringsbussen till Tokyo in. Svenska ambassaden hade inte kännedom om det utan efter påtryckningar kom han med. Anton Vikström var krasslig redan före händelserna. I gympasalen var det minusgrader eller näst intill. Under hemfärden drabbades han av näringsbrist och blev omtöcknad och togs om hand av andra.
Avresan med flyg hemåt blev på så sätt ett dygn försenad. Han fick plats på hotell och kunde avresa. Japaner, tysk busstransport, British airways och Falcks försäkringsverksamhet har del i det. Svenska ambassaden agerade trögt i början men sedan OK, anser han.