Lars Winsa kränger på sig en välanvänd varseljacka. Han synar min klädsel och säger att det nog går bra utan, men så slår det oss båda samtidigt. Vi är här för att prata om bristerna i säkerhetsrutiner.
– Ja, nog slarvas det en del, erkänner han.
Som lärare i skogsbruk på Naturbruksgymnasiet i Kalix är han ändå noga med att ungdomarna lär sig alla föreskrifter.
– Det är först senare, när man har mer erfarenhet, som man kan börja gena i kurvorna, menar han.
Två grabbar har tagit rast i den varma vårsolen.
Hur känns det att ge sig in i en så farlig bransch?
– Det tänker man som inte på. Det är bara roligt, säger en av dem.
Han heter Jonny Johansson och han upplever inte att det är så riskfyllt. Men ju längre snacket går kommer det fram att någon fått ett aggregat på foten och en annan kapat sig i benet. På praktiken fick han tipset att aldrig hoppa ner från maskinen om man suttit länge i maskinen. Man är så stel i benen då. Enligt reglerna ska man alltid ta stegen, med ryggen före.
Gör ni alltid det?
– Jo då, säger han och söker ögonkontakt med sin polare. Båda skrattar.
"Ingen fot på maskinen, ingen hand på virket" löd en slogan på sjuttiotalet. Där är vi i dag, med säkra maskiner, menar Lars Winsa. Han känner inte igen bilden av att det skulle vara så mycket brister i säkerhetssystemen, utan tror att det mer handlar om bonden, som själv går ut i sin skog för att städa upp efter en storm till exempel. Arbetsmiljöinspektören Patrik Hemmingsson, projektledare för den rapport som skrivits, håller med om att det också är ett problem.
– Men det är inte de vi har inspekterat, poängterar han. Det är skogsföretagen.
Däremot är Lars Winsa något på spåren när han också spekulerar i utländska entreprenörers arbetskultur. Enligt rapporten tar utländska företag allt större marknadsandelar i Sverige, och förslaget till Arbetsmiljöverket är därför att man tar fram liknande strategier som för byggbranschen.
Längre in i skogen jobbar Julia Björnfot ensam. Under hennes senaste praktik jobbade hon själv långt ut i ödemarken, utan mobiltäckning.
– Man undrar ju hur det ska gå ute i obygden!
Skördaren är full med varningsdekaler. Säkerhetsföreskrifter, första hjälpen, brandsläckarsystem, säkerhetsavstånd och klädsel. Allt sitter som ett rinnande vatten.
Konsten är bara att leva som man lär där ute, i en bransch där många är småföretagare, som upplever både ekonomisk och tidsmässig press och krångliga arbetsmiljöfrågor, enligt rapporten.