Allt började med en stulen silverräv för drygt 40 år sedan och växte till en gigantisk polisutredning där 25 personer ett tag var misstänkta. Jakthärvan i Kalix blev uppmärksammad över hela Sverige, fick till sist ett slut 1987 och är fortfarande – efter fyra decennier – ett öppet sår i bygden.
I dag startar NSD en artikelserie om de dramatiska händelserna där vi under arbetet tagit emot hot och flera intervjupersoner hoppat av efter påtryckningar.
Henry Andersson minns tydligt jakthärvan – startskottet för den, ryktesspridningen och mediabevakningen.
Han bodde, och bor fortfarande, på Målsön och i närheten av platsen där rävfarmen fanns.
– Jag fick naturligtvis höra saker och ting, framför allt i samband med den omskrivna polisiära händelsen, men vi som inte var berörda eller umgicks i berörda kretsar påverkades inte alls, säger Henry Andersson som fortsätter:
– Jag avstod från att uttala mig om saken då, just för att jag ju inte var berörd, men det fanns människor med åsikter som utan att de var berörda ville uttala sig.
Tidningsartiklar från vårvintern 1983 och den då närmaste tiden framöver gjorde gällande att byn påverkades mycket av det som hände.
"Nu är byborna trötta på all svartmålning" löd en tidningsrubrik, med underrubriken "Nyborg är inget gangsternäste" som svar på en insändare med rubriken "Idyllen Nyborg ett gangsternäste".
Det är bara två av många exempel från den aktuella tiden.
Hur påverkades stämningen i byn?
– Det fanns ett stort intresse från massmedia. Min uppfattning är att stämningen i byn i stort inte alls påverkades. Stämningen här byggde på helt andra saker. Det fanns en stor glädje i det ideella föreningsarbetet, som skapade gemenskap och som också fyllde ett behov hos oss alla.
Henry Andersson säger att hans och mångas vardag var oförändrad under tiden med jakthärvan.
Han var engagerad i flera föreningars styrelser och vid sidan av det spelade han gärna dragspel och piano i olika sammanhang.
– Bandyn var då, eller hade nyligen varit, i sin bästa tid och jag var engagerad i sportklubben. Vi hade redan på 1980-talet många föreningar i Nyborg. Det går inte att överskatta föreningslivets värde.
Henry Andersson skiljer förstås på vad som var stämningen i byn och på vad som påverkade enskilda människor där.
Det kan finnas saker i jakthärvan som fortfarande, 40 år senare, påverkar människor.
– Jag vet mycket väl vilka som drabbades i detta. Jag vill på inget sätt förringa det och hur det kan ha påverkat dem. Jag förstår att en del människor bär på minnen, kanske från enstaka händelser, från den här tiden. Det har gått lång tid, 40 år, och jag önskar att ingen ska behöva gå omkring och må dåligt över det som hände, säger Henry Andersson.