Bland fårskallar och vita små lamm
I år firar länets ende fårklippare, Kurt Lantto från Masugnsbyn 40-års jubileum inom sitt yrke. Kunderna finns i finska Lappland, Västerbotten och Norrbotten - totalt klipper han över 3.000 får per säsong. - Det känns i kroppen, säger han.
FAVORIT. Ryafår är Kurt Lanttos favoriter.
Foto: Linda Wikström
1968 var Kurt Lantto nybliven fårfarmare. När det var dags för klippning av besättningen upptäckte han att det inte fanns någon som vågade använda en klippmaskin - därmed återstod bara en sak. - Jag köpte en maskin och började klippa själv. De första åren tog han sig enbart an den egna besättningen men ryktet spred sig och så småningom började han även åta sig uppdrag utifrån. Efter 40 år och drygt 100.000 får som passerat under hans händer kan han med all rätt kalla sig professionell vilket också märks vid hanteringen. Med van hand tar han tag i fårets bakben för att sedan vända över det på rygg innan klippningen vidtar. Trots hanteringen är fåret lugnt - några bräkanden hörs inte och försöken att slingra sig loss är få. - Visst har jag blivit sparkad många gånger men man måste komma fram till en egen metod och teknik, säger han. Oumbärlig
Klippningen sker under två perioder per år - från februari till juni samt augusti till november. Totalt hinner Kurt Lantto med mellan 3.000 och 4.000 får per år. Hälften av dem finns i Norrbotten - de övriga är fördelade över Västerbotten och i finska Lappland, från Simu till Salla. Just nu handlar det om att klippa bort vinterullen som kasseras på grund av att den är så tovig och smutsig. Sommarullen sparas däremot för att sedan skickas vidare till ett spinneri utanför Tammerfors där den omvandlas till finaste garn. Tekniken har han lärt dig från Australiens fårklippare och i början av karriären tog det två minuter att klippa ett vuxet får - i dag tar det fem minuter. Dagsantalet uppgår till cirka 100 får per dag och även det har minskat - tidigare hanterade han 150 djur dagligen. Åldern tar ut sin rätt, konstaterar Kurt som går i pension nästa år, vilket kommer att skapa bekymmer för fårägarna, tror han. - Mitt jobb innebär att jag får känna mig oumbärlig men nästa år slutar jag och då finns det ingen som tar vid, risken är att fårägarna då sätter bort fåren. Författare
Hemma på gården i Masugnsbyn finns en besättning ryafår med lång ull och de tilltalar honom bäst av alla raser. De är anpassade för det nordiska klimatet och har en ull som består av två olika typer, bottenhår och täckhår som gör att vatten och snö leds bort från pälsen i motsats till andra raser där vätan stannar kvar och lägger sig långt ner i pälsen. Under sina år i branschen har Kurt Lantto besökt många olika platser och mötet med alla människor har gett honom minnen för livet. De tänker han inte bara bevara för sig själv. - Jag har blivit tillfrågad och kommer att skriva en bok om mitt liv som fårklippare och den ska skrivas på meänkieli, mitt modersmål, säger han. Kurser
Ett av de minnen som kommer att finnas på pränt är när hans första klippmaskin gick sönder efter tre års användande. - Jag fick ta mammas gamla fårsax i stället och upptäckte att jag klippte snabbare med den än med maskinen, det trodde jag inte, säger han. Om ett år har Kurt Lantto lagt maskinen på hyllan men inte helt och hållet. Mindre uppdrag kan han fortfarande tänka sig att ta och vill någon ha honom som kursledare i fårklippningens ädla konst så är han redo. - Jag har hållit kurser tidigare och ställer gärna upp om någon vill arrangera det, säger han.
Så jobbar vi med nyheter