Nederkalix kyrka är smakfullt upplyst i vintrigt violett och fylld till sista bänkraden när Janne Schaffer med vänner bjuder in till traditionsenlig julkonsert. Kvällen inleds mjukt böljande med Dagen är kommen framförd av en drygt trettiohövdad kör som snart får sällskap på scen av ypperliga solisterna Maria Juuso Engström och Fredrik Larsson vilka senare svarar för såväl flera seriöst gåshudsframkallande nummer – med Fredrik Larssons mäktiga tolkning av Gläns över sjö och strand som höjdpunkt – som ett antal mysigt bjällerklingande örhängen ur Den Stora Amerikanska Sångboken – Winter Wonderland, White Christmas med flera.
En bit in i konserten är det så dags för kvällens odiskutabla huvudperson Janne Schaffer att ta kyrkorummet i besittning, flankerad av klaviaturspelaren Stefan Blomqvist. Schaffer är sig lik, lika omisskännlig i sitt långa hår, sitt sneda leende och den riksbekanta tungan som genom den lyriskt fjäderlätta ton han kramar ur sin röda elgitarr; gång på gång visar han sitt mästerskap i förmågan att tillsynes lekande lätt kunna leverera ett pilsnabbt tonflöde utan att någonsin förfalla till simpla teknikuppvisningar. Förutom några svenska och anglosaxiska julpsalmer i elgitarrtappning bjuder Schaffer på en blandad mix av gamla godingar som välkända paradnumret Brusa högre lilla å - ett destillat av naturromantik och sommarlängtan så här i årets mörkaste tid – och nyskrivet material, främst i form av ett knippe filmlåtar komponerade för Lasse Åbergs kommande Stig Helmer-opus, däribland en charmig pastisch på det tidiga sextiotalets instrumentala gitarrmusik a’ la Shadows. Låtarna varvas med inspirerat mellansnack där gitarrmaestron bland annat ironiserar över sin medverkan i en reklamfilm för ett välbekant kaffemärke. Efter en andlöst vacker tolkning av Ted Gärdestads Jag vill ha en egen måne avslutas kvällen med den ur julstämningshänseende svårslagna trojkan Stilla Natt, Händels Halleluja och O, Helga Natt.
Julkonserter handlar ju mindre om konstnärligt nyskapande än om att genom en väl avvägd blandning av innerligt tolkade traditionella julhymner och uppsluppna shownummer försätta publiken i varm och förväntansfull stämning inför den stundande årsriten. Detta får man med fog säga att Janne Schaffer och kompani lyckades med i Nederkalix Kyrka.
Så visst kan jag stå ut med att kvällen även innehöll litet panflöjtsblåsande och onödigt plastiga synthljud fast jag annars har så svårt för sånt. Det är ju ändå snart jul. God Jul!