Bernt Selberg och Lena Lagerstam gör ofta utflykter till Kamlungeforsen.
"Älvarna, fiskarna och vattenkraften" – här börjar vår artikelserie om det största förnybara energislaget i EU. Förutsättningen för industrisatsningarna i norr. Men samtidigt som vattenkraften skonar klimatet har utbyggnaden ställt till stora besvär för både människor och djur i närområdena, inte minst fiskarna som förlorat sina naturliga vandringsvägar. Under de kommande 20 åren ska all svensk vattenkraft miljöprövas och förses med moderna miljövillkor. Men miljöprövningarna har skjutits upp i omgångar av regeringen.
Det är en bländande vacker vinterdag vid Kamlungeforsen, dit Bernt Selberg och Lena Lagerstam har gjort en utflykt. De har tagit med sig matsäck och tänt en eld vid stranden. Det här är en av deras favoritplatser och hit kommer de ofta.
Bernt Selberg har bott i Morjärv i hela sitt liv och Lena Lagerstam flyttade hit 1974. I sitt arbete som arkeolog har hon gjort många fornminnesinventeringar längs både Kalixälven och Luleälven och har med egna ögon fått bevittna de stora skillnaderna som finns mellan en orörd och en utbyggd älv.
– Längs Luleälven är allt skövlat. Ibland när det är lågvatten kan man gå och plocka stenåldersredskap från älvbotten. Det är ju långa sträckor där det inte är något vatten över huvud taget, säger hon.
Kalixälven är en av ett mycket litet antal orörda älvar i Sverige.
Under 1970-talet fanns långt framskridna politiska planer på att bygga ut vattenkraft i Kalixälven.
På den tiden arbetade paret Selberg-Lagerstam och andra ideella krafter med tidningen Norrlandsbulletinen för att stoppa avfolkningen i länet. De bestämde sig tillsammans med några andra att arbeta mot utbyggnaden av Kalixälven och började samarbeta med föreningen Älvräddarna. Just nu visas en utställning i Havremagasinet om deras arbete.
1978 skrev Lena Lagerstam i sin dagbok: "Nu ska jag verkligen göra allt för att jobba mot en utbyggnad av Kalixälven".
Samarbetsgruppen hämtade in kunskap, skrev insändare, gjorde en utställning, visade film, informerade, ordnade opinionsmöten i byarna, delade ut flygblad, drog ihop musikarrangemang och samlade in pengar så att de kunde trycka upp programblad, affischer och sätta in annonser.
1983 genomförde de en stor manifestation i Kalix. ”Länge leve älven", där musikgrupper från hela länet medverkade. Det kom hundratals människor till manifestationen och symposiet 12–13 februari, de samlade in 700 namn och det blev helsidesartiklar i NSD och inslag i Dagens eko och Norrbottensradion.
Kalixälven betyder mycket för både människor, växter och djur menar Bernt Selberg och Lena Lagerstam.
Varför tyckte ni det var viktigt att rädda Kalixälven?
– Nästan alla älvar var ju redan utbyggda. Dessutom är det vår hemälv. Det är en livsmiljö, inte bara för människan utan också för djur och växter. Vi har så många hotade naturtyper idag, våtmarker och skogar som har skövlats. När man började diskutera att ta den här älven också kändes det som droppen, säger Bernt Selberg.
Politikerna drev frågan hårt, men motståndet var massivt.
– Det var folk, föreningar och samebyar längs hela älven som var engagerade, från fjällen och neråt, berättar Lena Lagerstam.
Kamlungeforsen i Kalixälven.
Deras engagemang lönade sig. Riksdagen tog beslutet att rädda fyra älvar: Kalix älv, Torne älv och Vindelälven som är helt orörda, samt Piteälven som delvis är utbyggd, men inte får byggas ut mer.
1993 fick de sin status som nationalälvar. Skyddet regleras i Miljöbalken.
– Det var en fantastisk seger för miljörörelsen och det skedde ju tack vare motståndet. Det är därför det är så viktigt att inte bara lägga sig. Många naturvärden är hotade och det måste finnas folk som ställer upp och kämpar, eljest skulle vi inte ha någonting kvar, säger Bernt Selberg.
Kalixälven är idag en av få älvar där fisken kan vandra upp och leka.
– Fisket och fisketurismen är också jätteviktigt i kommunen, konstaterar han.
På somrarna åker han nästan dagligen ut med båt på älven och fiskar, stiger i land på någon liten holme och gör upp eld.
– Bara en sådan sak är ju jättevärdefullt.
Lena Lagerstam har blivit hobbyfotograf efter pensionen och har tusentals bilder på just Kamlungeforsen.
Lena Lagerstam har alltid engagerat sig för älven, men också för andra miljöfrågor.
Bernt Selberg har bott invid Kalixälven i hela sitt liv.
Men är det inte bra med vattenkraftsel?
– Det är klart att vi ska utnyttja den vattenkraftsel vi har. Men om en grön omställning innebär att man ska bygga jättestora vindkraftverk och kärnkraftverk, så låter det inte så grönt i mina öron. Det vi måste göra är att minska den materiella konsumtionen och spara el, säger Bernt Selberg.
I många år har de drivit kampen mot ett kärnkraftverk på finska sidan i Pyhäjoki. Projektet hade en betydande rysk inblandning och efter invasionen av Ukraina stoppades det. Lena Lagerstam och Bernt Selberg hoppas att det har lagts ner för gott.
Den havsbaserade vindkraften som planeras i Kalix har de inte engagerat sig emot.
– Vi måste ju ha en viss energi och då är vindkraft och solkraft det vi ska satsa på. Samtidigt borde den befintliga vattenkraften miljöomprövas, säger Bernt Selberg.
Men när det gäller kärnkraft är de fortfarande starka motståndare.
– Man får väl fortsätta kämpa hela livet, säger Lena Lagerstam.