Auschwitz med egna ögon
En alzheimersjuk man i Stockholm hämtar brödrester och gömmer i sina kläder. Instinkten finns kvar från tiden som fånge vid ett förintelseläger i Polen.Lauri Erikoinen i Kalix hörde talas om mannen inför en resa till Auschwitz.Nu åker han själv ut och berättar om sina intryck från besöket.
Inte som att läsa i böckerna
- Nu vet jag att det var värre än så. Först utsattes de för hårt arbete, svält och tortyr. Det reagerade jag oerhört starkt på eftersom jag inte hade tänkt på det tidigare, säger han.
Hans medresenärer upplevde samma sak. Att läsa i böcker ger inte samma förståelse som att uppleva saker och ting på plats.
- Det kändes som att jag visste så mycket, men när jag kom dit upptäckte jag hur lite det egentligen var, säger Petra Jonsson.
Ytterligare insikt
Under resans gång fick de möta 86-årige Kazimierz Smolén eller fånge nummer 1327 som var hans identitet i Auschwitz. Hans berättelse gav Lauri och hans kamrater ytterligare insikt i det grymma som hände.
- Han var storslagen. Bland annat berättade han hur fångarna i lägret lovade varandra att de som överlevde skulle berätta för omvärlden om vad som hände. I dag är det hans största mening med livet, säger Lauri Erikoinen.
Fortsätter att berätta
Kazimierz Smolén gav ett djupt intryck på gruppen. De insåg att snart var alla sanningsvittnen borta men att budskapet ändå inte kan få dö ut. Därför bestämde de sig för att bli några av dem som fortsätter att berätta. Konfirmationsgrupper, skolelever och lärare har hittills fått ta del av deras upplevelser.
- Kan jag göra skillnad genom att berätta så mår jag bra, säger Lauri Erikoinen.
En känsla som delas av de övriga. Alla påverkades av upplevelsen på olika sätt. Vad de såg som mest utmärkande var de gröna träden och gräset utanför byggnaderna.
- Vi såg ingen svartvit bild med lerig mark, tvärtom så var det väldigt vackert och det var förvånande, säger Lina Hofverberg.
Så jobbar vi med nyheter