Året är 2003. Burundi är ett land som sedan självständigheten 1962 präglats av inre strider mellan hutuer och tutsier och i landet pågår ett mycket grymt och blodigt inbördeskrig.
För hutuerna strider rebellgruppen Nationella befrielsestyrkorna (FNL) mot landets tutsi-influerade styre.
– De kunde komma till en by och bara döda människor. De kunde döda vem som helst, säger Freddy.
Nduwayo Pierre och Ndayishimiye Mediatrice Kwizera blev två av alla krigets över 300.000 dödsoffer i Burundi. Rebellerna kom till byn Kabezi och tog livet av två föräldrar.
Och friheten från en 11-årig pojke.
Året är 2007. Efter fyra år som har innehållit arbetsläger, flykt och död kommer Freddy Kwizera till Sverige.
Freddy får fred. Men livet tar inte den vändning han hade önskat.
De första tre åren spenderade Freddy i Övertorneå. Där bodde han tillsammans med Muhammed, som flytt med honom från Burundi.
De fick gå i skola och lära sig språket. Men sedan Freddy fyllde 18 (2010) har han inte gått i skolan. Han får inte.
Både Freddy och Muhammed spelade fotboll i Övertorneå. De valde att lämna Övertorneå SK – då hamnade de i Kalix.
De hade genom kontakter i föreningslivet ordnat jobb. Men problemet är att de inte får jobba – varken Freddy eller Muhammed fick någon laglig asyl i Sverige. Enligt Freddy har Migrationsverket inte kunnat bekräfta hans historia.
I stället kom polisen med beskedet i februari 2011.
– Poliserna kom och sa att de skulle hämta oss för att skicka oss till Burundi.
Tanken på att bli skickad till Burundi tog hårt. Ovetskapen om hur det kommer att gå för dem. Rädslan för livet. För Muhammed blev det för mycket att hantera. Han flydde igen.
Men Freddy stannade. I dag är han 23 år och fortfarande är han kvar i Kalix.
– Okej, gör vad ni vill. Ni vet att jag bor i Kalix och ni har min adress, säger Freddy att han har sagt till polisen.
Men han vill stanna.
– Jag har inga föräldrar eller någon jag känner där – vad ska jag göra där? Jag har bott i Sverige i åtta år nu och är van vid livet här. Om jag måste tillbaka blir det jobbigt för mig.
Läget i Burundi har varit spänt även efter inbördeskriget och är det än i dag. I samband med att president Nkurunziza ställde upp i, och sedermera vann, valet för att gå in i sin tredje mandatperiod blossade våldet upp i landet på nytt. Att leda i tre mandatperioder går emot konstitutionen, menar kritiker, och under sommaren var det våldsamma kravaller.
Även efter valet har många dödsoffer rapporterats. I söndags hittades ett tiotal döda. Flera hade, enligt vittnesmål, bakbundna händer och dödades av polis, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.
Svenska utrikesdepartementet avråder svenskar att vistas i Burundi. Dels på grund av det spända politiska läget, dels på grund av terroristhot från somaliska Al-Shabab.
Man bedömer att kriminaliteten är hög och att man inte bör vistas ute på gatorna när det blir mörkt, på grund av risken för rån.
Mord och mordförsök på oppositionspolitiker har följt valet och under sommaren ska många politiker, journalister och vanliga burundier ha flytt landet.
Freddy Kwizeras syskon, som stannade i Burundi, har nu lämnat landet för grannen i öst – Kongo.
– Det är för oroligt i Burundi. När som helst kan det bryta ut krig, menar han.
Därför är det inte heller ett alternativ för honom att återvända.
Då stannar han hellre här, även om livet som papperslös inte är det lättaste.
– Tänk dig själv: Man får inte gå i skola och utbilda sig och man får inte jobba.
Freddy är en av de 684 vars framtid i Sverige ligger i gränspolisens händer. Han får fortfarande 1 400 kronor i månaden av Migrationsverket. Ideella krafter hjälper honom att få ihop pengar till hyran.
Det är ett slags moment 22 han befinner sig i. Han är inte önskad här – men tvingas inte hem.
– Jag förstår inte... Vill de att jag ska leva här utan att jag får utbilda mig?
Samtidigt som han berättar att livet är tufft, säger Freddy att han försöker hålla modet uppe.
En sak som han har kunnat falla tillbaka på är fotbollen.
Tyvärr upptäcktes ett medfött hjärtfel när han föll ner livlös på en träning i somras. Han säger att han inte kan spela fotboll längre.
Men man får ta det livet ger en, menar Freddy. Och det finns något som gör att han fortfarande har en gnista. Tron på Gud.
– Jag tror att det var Gud som var med mig när mitt hjärta opererades. Jag tackar honom och alla läkare att det gick bra för mig. Jag är frisk fysiskt och psykiskt – det är tack vare Gud.
Nu är det ett år sedan Freddy Kwizera hörde något från polisen. Han lever fortfarande med vetskapen att de en dag kan komma och hämta honom.