Att leva med diabetes

När Josefin Strömberg var 12 år fick hon diagnosen typ 1-diabetes. –  I början var det jättesvårt, men man lär sig att leva med det, säger hon.

INGEN NÅLFOBI NU. "Förr var jag rädd för nålar. I dag har jag tagit över 18.000 sprutor, man vänjer sig ganska fort", säger Josefin Strömberg.

INGEN NÅLFOBI NU. "Förr var jag rädd för nålar. I dag har jag tagit över 18.000 sprutor, man vänjer sig ganska fort", säger Josefin Strömberg.

Foto: Sabina Nilsson

Kalix2013-11-26 15:38

Allt började för sju år sedan med att Josefin ofta kände sig sjuk, trött och drastiskt gick ner i vikt. Under hela sommaren fick hon genomgå olika undersökningar men det tog tid innan läkarna hittade orsaken till problemen. Josefin hade typ 1-diabetes, eller barn- och ungdomsdiabetes som det ibland kallas. Cirka 50.000 människor i Sverige har sjukdomen som är kronisk.

–  När de insåg att det var diabetes fick jag omgående åka till Sunderby sjukhus där jag låg med dropp i flera dygn. Totalt låg jag inlagd i två veckor. Det var inget jag väntat mig, men var samtidigt var det skönt att få veta varför jag mått så dåligt, säger Josefin som i dag är 19 år.

Insulinpump

Hon berättar att det för henne är svårt att ligga på en bra blodsockernivå. På grund av detta har hon nu bytt ut mellan sex och sju sprutor om dagen mot en insulinpump som alltid är kopplad till hennes mage och ger henne insulin var tredje minut.

–  Oftast är mitt blodsocker för högt. Då ser jag sämre än vanligt och har ont i huvudet. Man kan likna det vid en rejäl bakfylla. Så mår jag några dagar i månaden i alla fall, säger Josefin.

Förutom regelbundna måltider tycker Josefin att träning hjälper henne att må bra. Under större delen av sin uppväxt har hon ridit och haft egna hästar. Dessutom bloggar hon om träning i största allmänhet och ridning i synnerhet.

–  I dag äger jag och min storasyster hästen Scarto tillsammans. Jag rider flera dagar i veckan. Om jag lägger latsidan till och avstår från träning några dagar börjar jag genast må sämre, säger hon.

En ny dröm

När Josefin var yngre drömde hon om en karriär som polis. Den drömmen har hon nu lagt på hyllan.

–  Det är svårt med en sjukdom som diabetes. Det har varit en massa diskussioner kring personer med diabetes och om de överhuvudtaget ska få söka polisutbildningen. Det är sådana gånger, när jag inte kan göra sådant som andra kan på grund av min sjukdom, som det känns som jobbigast. Men för det mesta kan jag leva precis som alla andra och uppnå mina drömmar, säger Josefin.

Nu har hon ett nytt mål; hon vill bli personlig tränare med inriktning ryttare.

–  Det vore riktigt spännande och skulle nog passa mig perfekt, säger Josefin.

FAKTA: Om Josefin

Bor: Kalix

Ålder: 19 år

Familj: Mamma och storasyster

Intressen: Hästar, träning, kost och hälsa

Framtidsplaner: Studera och bli personlig tränare med inriktning ryttare

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om