Under fyra veckor befinner sig representanter för forskningsprogrammet Recalling the past i Sangis för att försöka hitta spår efter boplatser intill den kända och gåtfulla gravhögen. Att den är från tidiga vikingatiden har man fastställt sedan tidigare men vem som byggde den är fortfarande en obesvarad fråga.
Den här typen av jordfyllda gravhögar finns varken i Finland eller i Norrbotten, den närmaste har hittats femtio mil söderut i Örnsköldsvik.
– Där är de ett typiskt inslag för bondebygden under hela första årtusendet efter Kristus. Men här i Sangis har man inte odlat, det finns inga möjligheter till vettig odling på den här sandåsen där marken är för skarp, säger Per H Ramqvist, professor i nordeuropeisk arkeologi vid Umeå universitet samt anställd hos silvermuseet i Arjeplog.
Pälshandeln
Hans hypotes är att skälet till att man valt att bosätta sig på platsen är den, under hela årtusendet i Europa, omvittnade pälshandeln.
– Bönder och handelsmän från Mellannorrland kom hit för att träffa jägare, samer, finnar och andra jaktfolk som hade skinn till försäljning eller byte. Skinnen tog de sedan med sig söderut, till Birka som var en nod, ett centrum, i ett stort nordeuropeiskt handelsnätverk. Man bodde nog inte här året om utan bara under vissa perioder. Att det var folk söderifrån skulle förklara varför den här graven finns här, berättar han.
I Sangis har arkeologerna nu letat på fyra olika sätt: fosfatkartering, jordsond, stenfinnarkäpp och metalldetektor. Åsen är fri från naturlig sten vilket innebär att de stenar som grävs fram är ditförda.
Flera fynd
När provundersökningen nu är inne på den fjärde och sista veckan har man funnit de vanligaste boplatsindikationerna; skörbränd sten, brända ben och en smidesplats där man bedrivit reparationsverksamhet, exempelvis lagat båtnitar.
– De brända benen är troligtvis matrester som hamnat i backen av olika skäl, säger Per H Ramqvist.
Med honom på platsen är hans son, Björn Ramqvist, och två studenter från Umeå universitet; Pontus Johansson och Petter Sandström.
– Det är riktigt spännande, man vet ju aldrig vad man ska hitta, säger Pontus Johansson.
Nästa år kommer teamet att återvända till platsen för att fortsätta undersökningen. Förhoppningen är att hitta platsen där bostaden en gång låg.
– Vårt uppdrag var att se om det funnits någon form av aktivitet kring gravplatsen vilket vi nu kan bekräfta. Även om vi inte hittat huset ännu så tror jag att det låg här, precis bakom mig, säger Per H Ramqvist.