Det ser så enkelt ut när violinisten Angelo Lundström spelar. Han har hållit på sedan han var tre år. I dag, sex år senare, spelar han stycken som tillhör den högre skolan, som Paganinis Capricer till exempel.
Åskådarna i Pingstkyrkan tror knappt sina ögon när nioåringen går upp på scenen och börjar spela.
I dag framför han två stycken under gudstjänsten i Kalix.
- God bless, vilken talang, säger en man som själv är musiklärare och känner till styckena som Angelo spelar.
Själv tycker Angelo inte att det är så märkvärdigt.
- Jag tycker om att spela. Roligast är det att uppträda. Men jag blir aldrig nervös, säger han.
"Levande stämapparat"
Det är pappa Max Lundström som tränar Angelo. Han har själv hållit på med musik i 50 år och undervisar i ämnet på Kulturskolan i Kalix.
Men han erkänner att sonen nu börjar gå om sin far i skicklighet.
- Han är som en levande stämapparat med ett fantastiskt gehör. Jag spelade mycket fiol när han låg i magen, kanske är det därför, säger han och skrattar.
Ibland övar Max och Angelo duetter tillsammans. Då får pappa verkligen anstränga sig för att hålla jämna steg.
I genomsnitt tränar Angelo en timme om dagen, egentligen skulle han vilja träna mer men skolan och läxor måste också ges utrymme.
Vill bli mästare
Angelos mål är att en dag spela i en orkester och bli fiolmästare.
- När jag började spela var mitt mål att bli bättre än pappa, säger han.
Han skriver även egen musik. At Kalix River är ett exempel.
- Jag bara kommer på och så spelar jag. Det är inte svårt, säger han och rycker på axlarna.
Via Youtube brukar han lyssna och inspireras av sina förebilder. Favoriterna är Itzhak Perlman och Jascha Heifetz.
Max Lundström tycker att det är viktigt att som förälder stötta och låta barnet satsa på det han eller hon är bra på.
- Jag skulle aldrig tvinga honom att spela. Men jag kan hjälpa honom och finnas där om det behövs. Sen är det självklart kul att han älskar att spela, precis som jag, säger han.