Mats Strömbäck är barn- och ungdomskoordinator och arbetar vid skolan och socialförvaltningen, Kalix kommun.
– Det handlar om föräldrastöd i olika former. Från skolans sida kan föräldrar komma och bolla idéer och det kan handla om allt från gränssättning och olika situationer till oro för att barnet spelar för mycket dataspel och rädsla för att barnet ska hamna utanför gemenskapen. Från socialförvaltningens sida arbetar jag med familjer som är utredda, säger Mats Strömbäck som också arbetar med chefsutbildningar och med olika grupper inom kommunen.
Sammantaget en bred bild, vad ser du?
– Jag ser förändringar i samhället som beror på att vi gått från ett "vi-samhälle" som jag upplevde under uppväxten på 1970-talet, till ett "vi-och-jag-samhälle" för dem som växte upp på 1990-talet och att vi sedan färdats till ett "jag-samhälle". I "vi-samhället" var vi viktiga, laget var viktigt, vi gick och fikade med grannarna några gånger i veckan, tanterna i kvarteret såg vad vi barn gjorde och vuxna pratade med varandra om vad de såg. Hjärtat ledde oss i livet och vi barn hade stora öron och liten mun, vi lyssnade och visst argumenterade vi, men inte som barnen i dag. I "jag-samhället" handlar det om individens utveckling, och det är bra, men vi har också gått från att känna till att tänka mer. Barnen argumenterar som aldrig förr, munnen är mycket större än öronen. Hjärtat, empatin, är mindre viktig än hjärnan, säger Mats Strömbäck som exemplifierar saken så här:
– När jag var barn och det hade hänt något i skolan så frågade vuxna "vad gjorde du?". I dag frågar många vuxna "vad gjorde den andre?". Då agerade vi med empati, den andre blev ledsen och jag fick ofta gråta för att jag gjort någon ledsen. I dag ska vi utreda vad som hänt och i vissa fall är det bra, om det exempelvis handlar om mobbing, men ibland är det bättre att känna, lösa här och nu och se framåt.
Mats Strömbäck säger att han tror att lösningen finns i att backa:
– Hur var det förr? Jo, vi barn var alltid med våra föräldrar. De lekte inte med oss, men vi var med. Vi satt inte för oss själva och spelade dataspel eller annat, vi var med och vi blev sedda. Där har vi tappat en sak på vägen och ansvaret finns hos oss föräldrar. Jag är övertygad om att vi människor blir i möten med andra, och de mötena kan aldrig möten via nätet ersätta.
Mats Strömbäck lyfter snällheten, och i den lägger han in att ha empati, kunna känna in vad den andre känner, att vara en bra kompis och ha självkänsla:
– Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om snällhet, som är så otroligt viktigt. Jag är väldigt snäll, men ingen skulle säga att jag är mesig, vilket en del kopplar till snällhet. Det är fullt möjligt att vara snäll och tydlig. Självkänslan är en av de viktigaste delarna, då har du en trygghet i dig själv som du har med dig i allt. Närhet är också viktigt.
Hur är vi vuxna bra förebilder?
– Vi behöver prata om snällhet och vara just snälla, säger Mats Strömbäck som apropå hur debatterna kan fara i väg, bland vuxna, på sociala media säger så här:
– Bedrövligt. Det borde vara självklart att jag inte säger någonting där, som jag inte skulle säga när vi är i samma rum.
Mats Strömbäck säger att han tror på sin dröm - att hitta tillbaka till en snällare värld.
– Vi vuxna behöver bestämma oss, vi är viktigast. Jag tror inte dataspel är viktiga, jag tror att mamma och pappa är viktiga. Jag har aldrig träffat föräldrar som är sämre än ett dataspel, för sina barn.
