Namn: Carl-Johan Börjesson. Ålder: 64 år. Ort: Kalix. 

Jag hade en tågbana som grabb på 1960-talet, men det var inte förrän långt senare jag återupptog mitt intresse. Jag har jobbat med kärnkraft hela mitt yrkesliv och var chef vid ett företag i Stockholm. En dag skulle jag vara med på ett möte i Norrköping, året var 2009 eller 2010, och jag hade lite tid över när jag kom fram så jag gick in i en hobbyaffär. Jag såg där hur tågbanan utvecklats, hur datoriserad även den hade blivit.

Jag kunde inte släppa tanken. Jag jobbade mycket och ville ha någonting som jag kunde styra över själv, någonting att jobba med när jag ville. I januari 2011 skickade jag efter startsatsen som var ett ånglok, tre vagnar och räls.

Jag har ägnat mycket tid åt att bygga ihop och upp allt, jag vet inte hur många timmar som ligger bakom det här, jag räknar inte för det här är avkoppling för mig. Tålamod och noggrannhet är bra egenskaper i den här hobbyn. Jag väljer att bygga ett hus när jag vet att jag kan sitta i tre eller fyra timmar.

Inspiration kommer från fantasin, det är bara den som sätter gränserna för vad som är möjligt att göra. Jag skulle säga att det här är ett modernt samhälle, med alla dess delar, och vad det i slutändan blir det får jag se. Målsättningen är förstås att det ska se bra ut.

Min hobby ger mig ro, men den ger också glädje, jag tycker att det här är roligt. Någon frågade mig vad jag ska göra när allt är klart, när allt är färdigt. Jag svarade att jag kan alltid utveckla och göra mer. Jag kan bestämma att det här, det blir inte klart.