Det är lördag, två timmar till matchstart och det är lika med när många funktionärer ska vara på plats på Fomab Arena (det som tidigare hette Kalix IP).
Det ska hämtas grejer, iordningställas i kiosken som ska bemannas, kokas kaffe och det ska så småningom vaktas sarg, fixas korvgrillning och försäljning, ordnas i sekretariat och en massa annat för att allt ska flyta inför och under match.
Bo Johansson, Håkan Johansson och Leif Lindbäck är några av eldsjälarna på arenan.
– I dag är vi 35 funktionärer, de flesta är pensionärer, säger Leif Lindbäck som är ansvarig för arenan för klubbens räkning och beskriver arbetet med "det finns inte en dag när det inte finns någonting att göra, om inte här så i lottförsäljningen som vi har två gånger i veckan nere på stan".
– Jag är med för att jag tycker om sporten, när allt fungerar är den väldigt vacker att se på. Bandyn är kommunens största idrottsgrej, vi har tio lag i gång, säger Leif Lindbäck.
För att allt ska fungera så gäller det att få människor att vara med.
– Det har gått bra med 1940- och 1950-talisterna, vi hoppas att det ska gå bra fortsättningsvis också. Utan pensionärerna skulle det inte fungera. Det är inte helt lätt att få tag i ledare, säger Leif Lindbäck.
Håkan Johansson nickar mot brodern Bo Johansson, som svar på hur han värvades till funktionärsstaben.
– Jag har varit borta i 35 år, när jag kom hem blev jag antagen som funktionär, det är tre år sedan. Jag vurmar för det som håller ungarna borta från gatan, för mig handlar intresset om ungdomsidrotten, säger Håkan Johansson.
Bo Johansson började spela bandy år 1955 och fortsatte senare i egenskap av bandyförälder, ledare och som funktionär.
Du lämnade egentligen aldrig bandyarenan?
– Det är roligt att vara med, det är spänning och det är gemenskap, säger Bo Johansson som sedan många år tillbaka är känd för "Kosas korvar".
– Jag började med dem år 1977, platsen var då Furuhedsplan, säger Bo Johansson.
Idrottsligt har det funnits roligare tider, en åldersgrupp uppges saknas nu och det är pojkar 18 år.
– Det är ett glapp och det är inte bra men det måste tacklas, säger Leif Lindbäck som fortsätter:
– Vårt önskemål är att få till en bandyhall men som det ser ut i dag är det inte att tänka på att kommunen ska göra en sådan satsning.
Desto roligare var det i mitten av 1990-talet då både Kalix/Nyborg BK, som laget hette då, och Karlsborgs BK var i högsta serien.
– Bandyintresset var på topp i Kalix, det kunde vara 4 000 åskådare på läktarna, säger Bo Johansson.
Det är dags att dra i gång grillen, makarna Sören och Marianne Välitalo ansluter, de har också förflutet som idrottsföräldrar.
– Jag är en idrottsperson, jag ägnade mig åt basket och friidrott i min ungdom så det var naturligt för mig att hjälpa till när jag blev idrottsförälder. Jag tror ju att man måste vara intresserad också. Vi är nu ett gammalt gäng som var med då som ännu är med, säger Marianne Välitalo som tillägger att intresset att ge vidare inom idrotten också förs över till barnen.
– Jag tror att det blir till positiva minnen för barnen, att vi var med, säger Marianne Välitalo.
Så, hur gick matchen då?
Kalix bandy mötte Borlänge bandy och vann med 6-4.
När slutsignalen gått är det en del arbete som återstår innan eldsjälarna - eller möjliggörarna om du så vill - kan gå hem.