På 1600-talet befolkades Malören sommartid tack vare den goda tillgången på strömming. I dag har fiskbeståndet sinat men Malören lever vidare. I fiskestugorna som ärvts i generationer möts man med en gemensam känsla för den karga ön, tre landmil söder om Kalix mitt ute i Bottenviken.
- Jag skulle aldrig byta en vecka på Malören mot en vecka på Mallorca, säger Christina Öström, vars far Harry Blombäck var lots och tillhörde ett av de släkten som har vistas på Malören
sedan generationer tillbaka.
På söndagen åkte hon ut med sin mamma, Margareta Blombäck för att delta i den årliga kyrksöndagen som har pågått sedan 1958 - då vädrets makter har så tillåtit. För på Malören styr väderleken mer än klockan. Därför har det dröjt sex år innan kyrkoherde Anders Gustafsson äntligen kunde besöka ön. Vid sin sida hade han pastorsadjunkt Anna Fjällborg som också förrättade gudstjänsten.
- Att få hålla gudstjänst i en så traditionsfylld byggnad är helt fantastiskt, säger Anders Gustafsson som inte stördes av gråvädret.
Betydelsefull
Kyrkan som invigdes 1770 har haft stor betydelse. Förutom gudstjänster har den fungerat som sjömärke och som förvaringsplats för fiskeredskap. Och som traditionen bjuder stod öbor på kajen och hälsade alla besökarna välkomna när fartyget Laponia anlände på söndagen. I år var det bröderna Karl-Erik Wikström 80 år samt snart 90-åriga Per Wikström, före detta lots som har vistas på ön
sedan barnsben. En av passagerarna var Stina Blombäck, tidigare vd på Billerud, stugägare samt eldsjäl som bor på Malören så snart möjlighet ges.
- Kyrkan och fyren är riktiga landmärken som också berättar en hel del om öns historia, säger hon.
Malören befolkades på 1600-talet av fiskare från Torneå och Karlö men när gränsen drogs om år 1809 blev Malören svenskt och de fick flytta. Kvar stod kyrkan samt fiskestugorna som sedan förföll, men kyrkan står kvar än idag tack vare flera restaureringar. Så småningom tog fiskare från Kalix över Malören - sjöfarten och utrikeshandeln gjorde sitt intåg vilket krävde hjälp av människor med kunskaper om farvattnen. Så kallade kändemän anlitades för att lotsa fartygen rätt och det blev inledningen för lotsväsendet.
Storstilad natur
1850 invigdes fyren som ännu blinkar med hjälp av vindkraft och i början av 1900-talet blev Malören lotsplats. Utvecklingen bidrog till att snabbare motorbåtar tog över efter segelbåtarnas tid och Malören behövdes inte längre. Lotsepoken gick mot sitt slut 1967. Men byggnaderna finns kvar och hålls efter av öborna, förutom kyrkan som Nederkalix församling ansvarar för.
- Vi försöker hålla traditionerna levande. Kyrksöndagen är en del i det, vi smyckar kyrkan och bakar till kyrkkaffet precis som lotsfruarna gjorde förr, säger Stina Blombäck.
Hennes entusiasm över ön har hon spridit till sin make, Göran Lundstedt. 1972 äntrade han kajen på Malören första gången. Sedan dess är han såld.
- Jag slogs av den storstilade och annorlunda naturen. Det här är den i särklass finaste platsen i Kalix kommun, säger han.