Under rättegångens andra dag på onsdagen mot den 42-åring som åtalats för mord och grovt rån nekade han och blev pressad under ett flera timmar långt förhör.
Hans röst brast flera gånger och han grät några gånger. Men hela tiden förnekade han att han utfört dådet som han nu varit häktad över fem månader för.
Sinnesrörelsen förklarade han med att han sovit dåligt eller inget alls under nätterna före rättegången.
42-åringen uppgav att han ”hatar media” och ville inte att TV4 skulle få göra någon ljudupptagning. Eftersom han samtidigt förnekade att en ljudinspelning skulle störa honom i hans framställning, valde domstolen att tillåta inspelningen.
– Jag är ingen blodig mördare, sade mannen.
Han har under sitt liv ofta bytt arbete och även vistats utomlands. Mannen har bland annat varit en topprankad försäljare på ett par rikstäckande företag, men ledsnat efter ett tag och dragit vidare.
I april månad var han bosatt i en by utanför Älvsbyn som han tyckte var en lämplig plats för att jobba med nätverksmarknaden. En telefon och en dator är allt som behövs. Samtidigt hade han vissa planer på att öppna en butik med nepalesiska varor i Stockholm.
Mannens advokat hävdar att 42-åringen har alibi eftersom han avslutade ett samtal i sin fasta telefon klockan 18.12 på mordkvällen och därför helt enkelt inte skulle ha hunnit ned till Kalamark.
42-åringen själv uppgav att han tidigare under dagen packat bilen, på kvällen sett Aktuellt, diskat undan, släckt lamporna och sedan farit. Kalamark hade han definitivt inte passerat. Där hade han dock varit 1999 hos just bröderna Lindberg för att leverera ett värdeskåp tillsammans med en 33-årig man men aldrig senare.
När han senare läste på nätet att mordet inträffat och att en 33-årig person gripits förstod han att det nog var samme man som han kände.
I Amsterdam kunde han läsa på nätet den 23 april att han själv var internationellt efterlyst men ville inte anmäla sig. Vice chefsåklagare Mikael Lundquist undrade varför och fick flera varierande svar, bland annat att han känt sig utpekad och dömd på förhand. Och tingsrätten betraktar 42-åringen som åklagarens förlängda arm.
– Den 23 april förändrades mitt liv totalt. Jag konstaterar att det inför hela världen, inför mina barn, sades att jag är en mördare, en iskall brutal mördare!
Mannen bor inte ihop med sina barn som han har sedan tidigare förhållanden. Han har varit gift två gånger.
Via London och Cornwall tog han sig till Wales där han greps den 1 juli. Där uppträdde han under falskt namn och utgav sig för att vara finländare. Under fotbolls-EM blev omgivningen förvånad då han högljutt jublade åt Sveriges mål och kunde namnen på alla svenska spelare men mycket mindre om finsk fotboll.
Ett kvinnligt vittne under onsdagen berättade, att hon frågat mannen under en bilfärd som de gjort för några år sedan, undrat om han någonsin suttit i fängelse. Han hade då svarat att han varit med om ett hemskt brott som skulle kunnat ge livstid men att han inte ville berätta något mer förrän det är preskriberat.
– En smitningsolycka, en kompis körde, uppgav 42-åringen i rätten utan att närmare gå in på när eller var händelsen skett.
Kvinnan fick besök av honom i Iggesund på morgonen efter mordet. Ett oanmält besök klockan fem i åtta på morgonen. Mannen ville ha kaffe och få duscha. Sedan begärde han ett plåster för ett sår på foten. Den handduken med en blodfläck på tog polisen senare i beslag.
42-åringen själv gav en annan version i sitt förhör. Han hade läst om såret i polisens förundersökning som han kunnat läsa i häktet sedan den blivit klar. Men han hade fått uppfattningen att det varit en mikroskopisk blodfläck. Han hade aldrig märkt att han haft något sår just då. Någon månad tidigare hade han använt ett par trånga lackskor som han fått ont av.
En rad vittnen återstår att höra. Det är både åklagarvittnen och vittnen som försvaret begärt. Redan talar rättens ordförande, rådman Göran Ekman, om att behöva ytterligare någon dag i nästa vecka förutom måndag som tidigare skulle vara sista rättegångsdagen, enligt den tidsplan som spruckit.