Fest i Egypten efter Mubaraks fall

Han har hållit landet i ett järngrepp i 30 år, likt en farao. Nu hoppas folket att armén ska garantera frihet och demokrati.
– Jag är stolt över att vara egyptier, det är bara så jag kan se det, säger Rasha Abu Omar, en av tusentals som festade på Befrielsetorget i Kairo, som under 18 dagar var centrum för revolutionen.
Även i Alexandria och andra städer och byar var torg och gator fullpackade på lördagen. Fyrverkerier blixtrade och bilar tutade i hav av vajande röd-vit-svarta Egypten-flaggor. Föräldrar lyfte sina minsta mot skyn, för att de bättre skulle kunna se folket skriva historia. Några fotade sig själv med soldater som log från pansarvagnar. Luften ekade av skratt och hopp om en ny era.
– Till slut får vi ett styre som vi själva väljer. Kanske kommer vi småningom också att få det bättre samhälle som vi drömt om, utbrister Abu Omar.
Sociala medier
Egyptiernas glädje rullade också fram över Twitter, Youtube, Facebook och andra sociala medier som burit fram folkets revolution. Startskottet kom för åtta veckor sedan, när en ung tunisisk grönsaksförsäljare satte eld på sig själv utanför en regeringsbyggnad i staden Sidi Bouzid. Mohmaed Bouazazis protest mot polisbrutalitet och förtrycket i Tunisien satte i gång revolt, ett uppror där Tunisiens president Zine al-Abdine Ben Ali till sist tvingades fly ut ur landet.
Och några veckor senare kom turen till Hosni Mubarak.
82-åringen, som för något år sedan såg ut att kunna trygga makten hos familjedynastin, är nu politiskt vingklippt i ett av sina gömslen i Sharm el-Sheikh vid Röda havet. Han har tvingats lämna över makten till generaler i Kairo.
Algeriet kan på lördagen bli skådeplats för ännu en massdemonstration, och i det oljerika Bahrain är protester utlysta till på måndag.
Barriär bruten
– En psykologisk barriär är bruten, inte bara i Nordafrika utan över hela Mellanöstern. Jag tror att protesterna till viss del kan komma att spridas till Marocko och kanske även Jordanien och Jemen, säger Anthony Skinner på Maplecroft, ett företag som är specialiserat på att bedöma politiska risker.
Feststämningen i Egypten ackompanjeras av viss oro för vad som nu väntar. Den stora frågan är hur långt de väpnade styrkorna under ledning av fältmarskalken Mohamed Hussein Tantawi, tillika Mubaraks försvarsminister, är beredda att gå för att möta kraven på demokrati. Frågan ställs i ljuset av att Muslimska brödraskapet, en hittills förbjuden islamistisk rörelse, är överlägset bäst organiserad.
– Det här är bara början på slutet, säger Jon B Alterman, Mellanösternchef på Center for Strategic and International Studies och tillägger pessimistiskt: – Egypten rör sig inte mot demokrati, det rör sig mot krigslagar.