Det är en mulen januaridag vid polcirkeln. Vi är i Juoksengi, bokstavligen på gränsen mellan Sverige och Finland. Mellan länderna har nämligen byaföreningarna på båda sidor hjälpts åt med att göra en isväg. Det är någonting de gjort sedan länderna gick med i EU.
– Det är släktgårdar på ömsesida om älven, säger Tomas Westerberg, ordförande Juoksengi byaförening.
– Finska Juoksengi har ingen affär, så istället för att åka till Pello 25 kilometer eller Ylitornio 35 kilometer kan man komma över hit och handla, och besöka släkt och vänner.
Isvägen binder ihop de båda sidorna, menar byborna.
– Vet du vad jag brukar säga när jag är utomlands? Det är en stor by, den ryms inte i ett land, säger Arnold Niska.
Medan Stefan Kangas borrar upp ett hål i isen står Anders Lampinen beredd med en mätsticka för att kunna se tjockleken. 40 centimeter får han det till.
Mellan tre till fyra veckor brukar det ta att göra den drygt 400 meter långa isvägen stabil och nog framkomlig för bilar, berättar byborna, men allt beror på vädret.
– I år har det varit problem med att vi fått mycket snö. Är det tunn is kan vi inte ploga bort snön och spolar vi på snön blir isen inte samma kvalité, säger Bengt Kommes.
I år öppnade vägen för bilister den 3 januari. Anna Maria Modig, en av ägarna till Rautilas livs i byn, märker när vägen över isen öppnats för bilister. Då ser hon en ökning av finska kunder.
– Det känns att det är mer folk i farten, säger hon.
Sören Keisu är en av de som den här dagen svängt förbi butiken för att handla. Han bor i svenska Juoksengi men har bara en liten stund tidigare passerat på isvägen med bilen efter att ha tittat till stugan i Finland.
– Det underlättar mycket. Om vi skulle köra andra vägen, och inte isvägen, till stugan har vi 40 kilometer, nu har vi 11 kilometer.
Det är många timmar av frivilligt arbete för att göra isvägen både stabil och nog framkomlig för bilister varje år, men personerna som står bakom vägen menar att skapandet är mer än bara arbete.
– Det är ett sätt att umgås, att jobba tillsammans och se till att det är någonting positivt som blir gjort för bygden också, säger Tomas Westerberg.
Bengt Kommes håller med och understryker den förkortade resvägen.
– När man öppnat vägen verkar det ibland vara mer trafik på den än 99:an. Den används verkligen.