Festival med mångfaldstema till Lovikkavantens ära

I år är det 150 år sedan som Erika Aittamaa föddes i Junosuando. Vantfestivalen som arrangeras för femte året i rad uppmärksammar Lovikkavanten och dess skapare med modevisning och workshops.

Anne-Maje Gunnelbrand, Vilma Hjärtström, Astrid Hjärtström,  och Inga-Lill Poramaa Rosi Fredriksson har engagerat sig för att få till Vantfestivalen i Junosuando.

Anne-Maje Gunnelbrand, Vilma Hjärtström, Astrid Hjärtström, och Inga-Lill Poramaa Rosi Fredriksson har engagerat sig för att få till Vantfestivalen i Junosuando.

Foto: Josefin Silverberg

Junosuando2016-03-05 17:26

För arrangörerna bakom Vantfestivalen var det självklart att årets festival skulle ha temat mångfald. Visar upp kollektionerna gör både lokala modeller och asylsökande kvinnor från Irak och Afghanistan.

– Eftersom vi har flyktingar här i Junosuando var det självklart att engagera dem i modevisningen, säger Inga-Lill Poromaa från 11:ans hantverkscenter.

Med stolthet och rak rygg bär modellerna upp kollektionerna. Marju Matsins skapelser är först ut. Hon berättar att hon ville ha in mer färg, volym och rörelse i den här kollektionen än i sina tidigare hantverk.

– Jag vill skapa något som både representerar min identitet i Estland, Tornedalen och alla intryck jag fått från människor jag träffat här, som kommer från hela världen, säger Marju Matsin.

Carina Hardell har skapat huvudbonaderna i papp. Det är ett nytt material för henne. Vanligtvis jobbar hon med ull.

– Med ull är man mer försiktigt, man kan inte slösa material. Med papper blev jag mer hämningslös.

250-300 besökare uppskattar arrangörerna kommer till Junosuando skola för Vantfestivalen under lördagen. Fredagen var Barnens vantfestival. Tanken är dels att locka dem till att skapa men också att lära sig mer om Lovikkavantens historia.

– Det är inte självklart för alla barn att kunna historien om Lovikkavantens ursprung, säger Inga-Lill Poromaa.

Vivianne och Jenny Lundberg får råd från mönsterkreatören Solveig Larsson om hur vänsterhänta kan lära sig sticka. Det är trixigt men det går, berättar Solveig.

– Det är väldigt avkopplande att sticka, jag läste i Land att hjärttakten sänks när man stickar, säger Vivianne Lundberg.

Lovikkavantens historia

Erika Aittamaa född 1866 i Junosuando stickade vantar för att tjäna extra pengar till en stor familj med många barn. När hon skulle sticka ett par extra tjocka vantar ville beställaren inte ha dem för att de var för tjocka och stela. Då tvättade och behandlade Erika dem och borstade dem med ullkarda. Så föddes Lovikkavanten. Efterfrågan blev stor och många ville lära sig att sticka de varma vantarna. 2007 gick Lovikkavanten AB i konkurs men vantarna stickas fortfarande. För att få märkningen som äkta Lovikkavante måste man antingen vara född eller bo i Lovikka och vara medlem i husmodersföreningen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om