Byns bostadsmarknad är lika stekhet som Stockholms

Själv flyttade hon tillbaka till barndomsbygden för två år sedan, efter att ha gått skola i Piteå. Verkligheten som mötte henne är i mångt och mycket förändrad. Förbi byn passerar numera det ena malmekipaget efter det andra. Och vägen in till Pajala som tidigare lämnade en hel del att önska är idag inte bara breddad och belagd med skinande svart asfalt utan också kantad av trottoarer och gatlyktor. Inne i själva byn har ett och annat nybygge eller möjligen helrenoverat hus dykt upp bland den äldre bebyggelsen. 

– Det är ju mer folk i rörelse, fast kanske inte just nu under coronan, säger Emilia. 

"Det är en helt annan fart i byn nu", säger Emilia Engrund. Här utanför ett av husen i Junosuando där familjeföretaget hyr ut boenden.

Foto: Maria Engström-Andersson

Orsaken stavas förstås gruvan i Kaunisvaara – och omlastningscentralen några hundra meter bort. 

– Det är där chaufförerna byter av varandra. Många av dem vill bo nära arbetet, säger Emilia.  

Detta har i sin tur gjort bostadsmarknaden i den lilla byn stekhet. 

Emilia – som tillsammans med en kollega sköter pappren och ekonomiansvaret för Ebostad och familjens tre andra företag – berättar att en familj sökte bostad för bara någon dag sedan:  

– De flesta som hör av sig vill ha något litet och billigt eftersom de oftast har dubbelboende. 

I den stora, gula garagebyggnaden vid älven där maskin- och anläggningsverksamhetens fordon repareras och där även kontoret inryms dyker hennes pappa David Engrund upp. Han berättar att bostadsföretaget startades 2011 när gruvan drevs av Northland – och att det snabbt märktes när gruvan stängde: 

– Men nu går lägenheterna åt direkt. 

David Engrund och dottern Emilia Engrund vittnar om att lägenheterna går åt direkt.

Foto: Maria Engström-Andersson

I beståndet ingår förutom sex lägenheter i ”Lilla skolan” åtta lägenheter i det kommundrivna äldreboendet. 

– Här har vi fört diskussioner med kommunen om en utbyggnad, säger David som tycker att kommunen även borde satsa på andra bostäder. 

Dels för att alla gruvchaufförer ska ha tillgång till egna, bra boenden, dels för att locka fler till byn: 

–Man kan ju satsa på mobila bostäder. Allt är ju fullbelagt nu. 

Byns numera nedlagda skola några gator upp är ett exempel: 

– Här bor fem chaufförer i egna rum och med var sitt kök i gamla hemkunskapssalen. Dusch får de däremot dela, berättar vaktmästaren Torbjörn Mukka medan han stolt visar runt i de omkringliggande lokalerna som innehåller ett litet nyinrett gym, sporthall, byns badhus och förskoleverksamheten. 

Junosuandobon Torbjörn Mukka är vaktmästare i byns tidigare skola som nu är boende åt flera av gruvchaufförerna.

Foto: Maria Engström-Andersson

Torbjörn säger att han och de andra byborna gläds åt tillskottet av människor. Och att platsens pizzeria och livsmedelsaffär gynnas, liksom den lokala ekonomiska föreningen som hyr ut skolan:

– Samtidigt känns det ju väldigt märkligt att skolan lades ned nu när familjer äntligen kan flytta hit. 

Några tiotal meter bort i vårsolen på sin altan njuter samtidigt två av dem som bidrar just till det ökade livet i byn. Nämligen äkta chaufförs-paret och Mai-Liss Lilja,46 och Marcus Lilja, 44.  När de fick jobb åt Kaunis Iron för snart ett år sedan bodde de först i ett enkelt rum, men hyr nu ett eget hus. 

Äkta gruvchaufförs-paret Mai-Liss Lilja, 46 och Marcus Lilja, 44 tillhör de som gör att det är mer rörelse och liv i byn Junosuando.

Foto: Maria Engström-Andersson

– Vi trivs jättebra. Bäst är nog lugnet och naturen. Dessutom har vi fått ett fantastiskt mottagande av byborna och blivit jättegoda vänner med ett par av grannarna, säger Mai-Liss. 

Stannar ni? 

– Varför inte? Problemet är att vi har ett hus i Skåne. Men vi får väl se. 

Mai-Liss ler stort: 

– Hur konstigt det kanske än låter skulle vi sakna vintervägarna.