En levande skärgårdsö
När skärgårdsresan för Linus Höök och hans hund Sickan nått sin sista dag drar de ner på takten, tar in dofterna på Junkön och träffar skärgårdens senaste tillskott av bofasta.
fiskeliv. Herrskapet herr och fru Ökvist, Ulrika och Lars, har fiskat ihop i fem år. Efter diverse sålda laxar och strömmingar tas fisken i land som ska saltas.Foto: Linus Höök
Foto: Linus Höök
Det var då, någonstans i slutet av 1700-talet, som den gamla kvarnen på ön byggdes. Åtminstone en första upplaga av den. Nu har en vinge rasat av, trappan börjat skeva och dörrens gångjärn håller inte längre. Men kvarnen står fortfarande stadigt, nästan komplett med sitt innandöme av gamla kugghjul i trä och allt vad det är. Det är precis vid foten av den som vår dag börjar med att små svarta fågelfötter vandrar över tältduken och vid det lilla ventilationsnätet hukar några hundra myggor i väntan på att vi ska kliva upp.Luktceller
Vad exakt som Sickan vädrar och senare ger sig ut för att leta upp i skogsbrynet är inte lätt att veta eftersom hon inte hittar något. Men lite rädd är hon för kvarnen. Spöken kanske. Å andra sidan är nästan allt intressant i Sickans värld. Hon sniffar sig igenom tillvaron och orienterar sig med sina 220 miljoner luktsinnesceller och upptäcker förmodligen hemligheter och samband som en journalist bara kan drömma om. Människor har nämligen bara ynka fem miljoner luktceller.Möjligen har Gunita Möller fler, åtminstone påverkas hon av lukter som få andra. Hon bor i stugan närmast kvarnen just på grund av sin överkänslighet mot lukter. Den medicinska diagnosen heter sensorisk hyperreaktivitet och gör att hon av lukten från till exempel en vanlig tvål reagerar ungefär som vanliga näsor reagerar på ammoniak. Det har gjort att hon tillsammans med sin man, Euskefeuratmusikern Bengt Ruthström, sedan i år blivit bofasta på ön. Lägenheten på Lingonstigen gick inte att bo i längre för Gunilla. I stället blir Junkön med sin fisklukt och sin havsbris en fristad. När turistbåtarna kommer in pejlar hon vinden och söker skydd om det behövs.- Det är fruktansvärt. Det finns dofttillsatser i nästan allt nuförtiden. Förutom sköljmedel, tvål och deodoranter finns det i trycksaker, plastförpackningar och målarfärg. Till och med lädret i skor parfymeras. Förr sade man överkänslighet mot parfymer, men det är kemikalierna jag är överkänslig emot, berättar hon.Sex procent av svenskarna lider mer eller mindre av åkomman.Städa bort!
Men sämre platser kan man hamna på; här finns strövstigar, turbåtstrafik, el och vatten, en hamn med pittoreska sjöbodar och en badstrand. Även om försvarsmakten av någon outgrundlig anledning sitter och tjuvhåller på öns allra finaste badplats. Skjutfält kallas det, dessutom laddat med diverse blindgångare. Ett tips till F 21; städa bort era gamla skott och ha era bombövningar någon annanstans. Till exempel på en plats lite mindre idyllisk och lite mindre tillgänglig än sandstranden på Junkön.Det blir inget bad. I stället sitter vi på bryggan i hamnen och köper frukost av stugvärdarna David och David, Öhman och Nordin. Frukosten är deras egen affärsidé - en väldigt god kladdkaka för 20 kronor. Och då ingår grädde.Tjärad plank
När Junköns små sjöbodar snickrades till i gammal stil 1998 var även bryggan gammeldags; tjärad plank med måtten 190 gånger 45 millimeter. Disciplinen att tjära bryggan därefter har varit sådär och tiden med sin sol och sitt vatten har gjort sitt. Den här morgonen är därför Brändöns byggservice på plats och skruvar upp nya tryckimpregnerade brädor längs kajen. När förmannen och Brändöbon Daniel Sundström senare ger oss lift från ön sitter vi på durken i hans båt och försöker summera veckan. Kanske framförallt sätta fingret på vad som gör att människor som regel trivs så bra bland kobbar och skär, trots allt fixande med bilbatterier och vattendunkar.Danbiel Sundström tvekar och konstaterar att det är svårt att sätta ord på det. Men han lyckas:- Det är som frihet.
Så jobbar vi med nyheter