Kyrkan i Jukkasjärvi firar 400-årsjubileum
Träkyrkorna var kristenhetens frontlinje under hela medeltiden i norra Europa och Norden. De ersattes sedan av stenkyrkor. Men i norra och västra Sverige finns de fortfarande kvar. En av dem och Lapplands äldsta ligger i Jukkasjärvi.
Foto:
Inne i kyrkan hittar jag guiden Hanna Sandström, eller för att vara sanningsenlig, hon hittar mig.- Den första kyrkan bestod av mittendelen, mellan pelarna. Sedan fick kyrkan förfalla. Ingen präst ville bo här när samerna bara kom två gånger per år.Med kolonisationen och nybyggarna restaurerades den förfallna kyrkan. 1726 byggdes den ut med koret och den del där orgelläktaren, klar 1785, finns idag. På den står en ny orgel byggd 1997 av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och utsmyckad av Lars Levi Sunna. Sidan mot kyrkobesökarna är bland annat prydd med en form inspirerad av den samiska trumman. Men det kanske mest märkvärdiga är att renhorn och masurbjörk även använts för tangenterna.- Tyvärr kan vi inte släppa upp turister på läktarna. Det är en unik orgel som är byggd för att man ska kunna framkalla ljud av en ripa eller porlande fjällbäck. Den som är kantor kan däremot ta kontakt med kyrkan och få ett tillstånd. Förra veckan spelade en tysk man på orgeln, berättar Hanna Sandström.Medan orgeln under jubileumsåret fyllt tio firar den stora snidade altartavlan av Bror Hjort sitt 50-årsjubileum. 1958 ersatte den en betydligt mindre altarbild och var med sitt motiv omdiskuterad. - Det fanns de som var tveksamma till hur Jesus såg ut. Kunde man ha en Jesus som såg ut som en rövare, säger guiden. Den tredelade altartavlan visar Lars Levi Laestadius liv som förkunnare. På vänster sida om den korsfäste Jesus ser man en präst och predikant som med stränghet bland annat talar mot superiet. På den högra sidan ser man en mildare Lars Levi Laestadius. Sig själv har Bror Hjort placerat sig in i den vänstra bilden, bland de olyckliga.Barndoms kyrka
- Det här är min barndoms kyrka. Ska jag gifta mig ska det vara i en sån här kyrka. Liten, charmig och knarrig säger Hanna Sandström till mig.Det är trägolvet som låter, och som gör att hon direkt hör när någon kommer in i kyrkan och kan behöva en guide.Under sommarhalvåret tar kyrkan emot 150 besökare per dag i genomsnitt. De flesta turisterna kommer från de europeiska länderna. Det är inte heller ovanligt att människor från andra platser än Jukkasjärvi firar sitt bröllop här.Utanför stöter jag ihop med ett par svenska turister, Inger och Sven-Erik Eriksson från Gästrikland. För en sådär 23-24 år sedan besökte de Jukkasjärvi för första gången och hyrde in sig i ett hus. Nu har de husvagn och tänker sig åka över till Norge. - Det är stor skillnad, säger Inger Eriksson. Då fanns ju inte ishotellet. Vi tänkte åka ner och se hur huset som vi bodde i ser ut. Men kyrkan är som vi kommer ihåg den. Vi tyckte den där altartavlan var fin.Ute i Kirunas fjällvärd letar istället ett par andra besökare och dokumentärfilmare från Umeå efter en sten med en inskription från 1681. Den talar om världens ände och ett hav av is. I kyrkans vapenhus finns en trätavla med motsvarande text. Författare är tre franska resenärer som trodde att de kommit till den plats där världen tar slut och universum tar vid.Tänk så fel de hade. Bortom Jukkasjärvi är det många mil landmassa kvar innan något ishav finns att se, och någon världens ände existerar inte. I alla fall inte som plats.
Så jobbar vi med nyheter