Jag är uppvuxen i en konstnärlig familj och började väldigt tidigt intressera mig för både spel och datorer, allt som var digitalt. Är man kreativt lagd är det underbart att tänja på gränserna, se hur långt man kan ta vissa uttryck och verktyg. Så, det hela började i programmet paint och har sedan bara fortsatt, först med digitalt foto men sedan allt mer med uttryck i tredimensionellt format.
Att göra konst digitalt kräver sina timmar framför datorn, för inom den genren finns inte mycket kurser att gå. Man får lov att söka svar själv på nätet, testa sig fram och se hur program funkar. Men det är med 3D som med all annan konst. På samma sätt som det finns massa tekniker för hur man målar i olja så finns det tusen sätt att forma konst digitalt. Jag ser mig inte som någon expert men jag kan leva på min konst som det är i dag, främst tack vare det digitala men jag gör ju även annat klassiskt som att måla, teckna och skulptera i lera.
3D-konst har länge varit en ganska grabbig värld men nu finns ett starkt tjejgäng på nätet som stöttar och stärker varandra. För min del upptäckte jag snabbt att det var kul att göra musikvideor. Det är lite som att illustrera bilder till en bok, man får ett material att tolka. Förra året animerade jag en video till Brooke Candy och Pussy Riot och i april det här året släpptes en låt med duon Vita bergen där jag gjort allt från regi till grafik i musikvideon. Den tog en dryg månad att göra, med arbete så gott som dygnet runt.
Som mitt liv ser ut i dag går det utmärkt att jobba med det jag gör och samtidigt bo kvar här uppe. Flyttar jag söderut blir det bara dyrare och mer konkurrens. Jag hörde uttrycket glocal här för ett tag sedan vilket betyder att man jobbar globalt men bor lokalt. Jag är nog sådan. Internet gör ju att vi inte fysiskt måste träffas utan kan ha samarbeten och möten digitalt vilket ju är smart för både börsen och miljön. Så att bo i Norrbotten och syssla med det här är inga problem.