Johan Märak föddes 1928 i Lillselet i Jokkmokks kommun; en by som ligger vid ett av källflödena till Pärlälvens älvdal. Hans föräldrar var nybyggare och familjen ägde även renar som togs om hand av flyttsamer.
Johan Märak hade genom åren många olika karriärer. I ungdomsåren arbetade han med renskötsel. Han har också arbetat som timmerhuggare, timmerflottare, och med jakt och fiske.
Vid 32 års ålder kom kyrkan in i bilden och blev en stor del av hans liv då han tog diakonexamen i Stora Sköndal i Stockholm. Luleå stifts dåvarande biskop Ivar Hylander övertalade honom att gå vidare med studierna och läsa teologi för att bli präst. Biskopen insåg vilken tillgång Johan Märak var eftersom denne talade både lulesamiska och nordsamiska.
Under 1969, vid 41 års ålder, prästvigdes Johan Märak och tre år senare placerades han i hemkommunen Jokkmokk som tjänstgörande präst för den lokala församlingen. Efter nio år på tjänsten tog han ett steg uppåt och blev 1981 kyrkoherde i Jokkmokk. Något han var ända fram till sin pension 1993.
Men även efter pensionen var kyrkan en stor del av hans liv och han fortsatte jobba vidare inom kyrkan fram tills för bara några år sedan. Det berättar Jokkmokks nuvarande kyrkoherde Gotthard Nilsson.
– Johan var en fantastisk personlighet, det är en stor förlust. Han var mycket duktig på det han gjorde och vi hade väldigt roligt ihop, en sann humorist. När han dök upp var det extra kul att jobba, oavsett hur jobbiga eller tunga grejer man höll på med, säger Gotthard Nilsson.
Johan Märak jobbade hårt för att bevara den samiska traditionen. Bland annat var han den förste präst som jojkade i Luleå domkyrka. Han deltog även i det stora arbetet när Svenska och Norska kyrkan tillsammans tog fram en gemensam lulesamisk psalmbok under början av 2000-talet. Likaså vid översättandet av Nya testamentet.
Under Jokkmokks marknad brukade ett stående inslag vara en berättarstund med bland andra Lars Pirak, Johan Märak och några fler.
– Det kunde varit 45 minuter enligt schemat men de kunde hålla på i flera timmar och berätta historier. De kunde bli stoppade för att andra skulle få komma upp på scenen, säger Gotthard Nilsson.
Närmast sörjande är hustrun Valborg, hans fyra barn, elva barnbarn, barnbarnsbarn, övrig släkt och medarbetare och kollegor i Jokkmokks församling.