Den dramatiska räddningen utspelade sig på söndag nära Tjåmotis, några mil utanför Jokkmokk, vilket P4 Norrbotten var först att berätta om.

– Vi ser genom kikaren två stora tjurar på en holme nära land och vi ser fler älgar på udden. Min man Per Oddvar sa att de far över nu och isen kommer inte hålla, berättar Helena Länta om hur det började.

Efter en stund låg en jättelik älgtjur i vattnet och kämpade desperat med de stora hornen guppandes över vattenytan. "Vi kan inte bara lämna den åt sitt öde", tänkte Helena Länta. Hon ringde runt och drog igång en räddningsinsats. 

Sonen Per-Ailo, hans kompis och flera andra frivilliga kom så fort de kunde. De hämtade skotern och började köra runt sjön, de vågade inte köra över den tunna isen.

– Då hann en annan älg gå igenom, säger Helena Länta.

När de nått andra sidan ser de att den första älgen har hunnit gå under. Den var död.

– Den andra simmade i en vak kanske 40 meter från land. Vår enda chans var att kasta lasso, säger Helena Länta. 

Sonen Per-Ailo var den som fick gå längst ut på den tunna isen. Helena Länta blir rörd av tanken på älgens kamp i vattnet medan lassot gång på gång missade sitt mål.

– När älgen dåsade till och började ge sig så skrek vi åt den och då sprattlade den till och fick ny kraft.

Nära två timmar hade gått. Älgen försökte simma bort från dem, tills Per Oddvar sa till på skarpen.

– "Kom hit nu så vi får dra upp dig", ropade han. Då vänder älgen och simmar upp mot oss och då lyckas vi få fast den i hornen med lassot. Vi tog draglinorna och försökte dra upp den med skotern som slirade på isen så att det rök om den, säger Helena Länta.

Med en sista ansträngning klev älgen upp på iskanten.

– Han var alldeles i chock, låg som bara och skakade. Vi masserade honom, drog i klövarna kors och tvärs och efter ett tag reste han sig upp och gick in i skogen. Två-tre timmar senare stod han på benen och åt, säger Helena Länta.

Dramat var över, men inte arbetet. En skoter och fyrhjuling låg kvar i vattnet.

– Så vi fick slita med det i ett par timmar till. Så här efteråt tänker jag att vi höll på att dränka oss själva för att rädda en älg.

Synen av två älgkadaver till i närheten vittnade om tragiken som utspelar sig på många sjöar så här års. 

– Det känns jättetragiskt. Men det är en ynnest att man fått uppleva att vara med om att rädda en älg, säger Helena Länta.