Vaktmästaren Oskar Filén står redo med skotertaxin vid busshållsplatsen för att plocka upp gäster till STF Saltoluokta. Men bussen stannar och ingen kliver av.
– Bussen var helt tom idag, det har blivit många tomma resor tillbaks till fjällstationen de senaste veckorna, säger han.
Det är en grå dag i fjällen, och det blåser knappt en endaste vindpust. Det enda ljud som hörs kring stationsområdet är ett mullrande knak från isarna på Langassjön nedanför.
Det är dagarna innan påsk och vanligtvis ska stationens över 100 bäddar vara nästan fullbokade av skidåkare, fiskare och människor som bara vill komma bort från omvärldens sorl. Istället är det endast två gäster som passas upp av stationens 16 anställda.
Elin Strannegård har många års erfarenhet av jobb på fjällstationer men gör sitt första år som just platschef i Saltoluokta.
– Att jobba och bo i Saltoluokta är som att bo på en annan planet. Vi läser nyheter om coronaviruset men det är som att se ner på jorden från månen. Vi tänkte att det aldrig skulle påverka oss. Men när gästerna försvann var det ett riktigt uppvaknande för alla oss här, säger hon.
Det började för omkring fyra veckor sedan när alla utländska gäster slutade dyka upp. Två veckor senare införde Folkhälsomyndigheten rekommendationer för resande även inom Sverige, och den ekonomiska krisen för STF var ett faktum.
– Vi kom från en rekordbra sommarsäsong, men när alla intäkter försvinner på kort tid så går det fort utför. Vi är extremt tacksam för att vi gjorde en så bra säsong precis innan det här, säger Elin Strannegård.
– Under påskveckan skulle vi ha omkring 70 gäster per natt och en rad aktiviteter men i nuläget har vi inga bokade alls över påskhelgen och alla aktiviteter eller projekt har fått ställas in för att spara pengar. Vi måste rida ut denna stormen.
Saltoluokta har precis som de flesta andra av STF:s fjällstationer varslat majoriteten av personalen, och 12 april gör de sin sista dag.
– Det var inte vad jag trodde jag skulle behöva göra under mitt första år som platschef. Det var riktigt jobbigt då jag också är vän med alla i personalen. Men det kändes ändå som att alla var förstående över att det är en speciell situation. De skulle egentligen jobbat 2 veckor längre än vad det nu blir, säger hon.
Saltoluokta fjällstation skulle stänga 26 april, men omständigheterna har gjort att det istället blir 19 april. De sista veckorna är det bara fyra i personalen som kommer hålla ställningarna. Men efter det är de permitterade.
En av dem är Helen Roslund som är ansvarig för köket. Hon har 20 års erfarenhet av att säsongsjobba på olika fjällstationer.
– Efter att den första chocken hunnit lägga sig så känns det ändå bra. Det här är inte slutet. Jag är redan inställd på att sommarsäsongen kommer bli av så jag har börjat planera menyn. Eftersom det är inte så mycket att göra just nu så hinner jag även testa på lite nytt, jag försöker salta och röka kött, och lägga in lite olika grönsaker. Ta reda på det vi har liggande, säger hon.
Även Oskar Filén kommer vara kvar de sista dagarna. Han är från Umeå men har de senaste tre åren jobbat både vinter- och sommarsäsong i Saltoluokta.
– Eftersom det är stopp på alla inköp just nu så kommer jag inventera vad som finns att göra, det finns en del målarburkar liggande så det blir nog en del målande. Men man har absolut mer fritid än vanligt just nu, säger han.
De flesta jag pratat med verkar komma tillbaka år efter år för att jobba på fjällstationerna, vad är det som lockar?
– Det är ett så roligt jobb att det är svårt att sluta komma tillbaka. Det är fint att kunna hitta på saker med kollegorna i fjällen varenda dag. Även om det inte är jättebra betalt så gör det inget eftersom allt man gör här på fritiden inte kostar några pengar. Jag själv åker på skidturer, jagar ripa, kör skoter eller fiskar. Allt finns precis utanför dörren, säger han.
STF räknar med att man tappat nästan 40 miljoner kronor i intäkter i vår jämfört med förra året, och man är inställd på att behöva ta lån för att överleva krisen.
Men i allt mörker ser Elin Strannegård även ljusglimtar.
– STF har en kampanj där vi söker stöd från gäster och medlemmar för att ta oss igenom det här. På kort tid har vi fått 8 000 nya medlemmar och nästan 3 miljoner kronor. Det känns bra och viktigt att så många vill ha kvar och värnar om Svenska Turistföreningen.