Utdragen marktvist vid skola

När föräldraföreningen på sameskolan fick veta att en privatperson köpt mark som skolan nyttjar och att det skulle göra skolgården mindre protesterade de. Annelie Päiviö, ordförande i föräldraföreningen, skakar på huvudet.  ? Vi vill inte ha några inskränkningar på skolgården. En stor del av vår skolgård går inte att använda vintertid, säger hon. Politikerna ville vara hyggliga Det hela går tillbaka till 1990-talet då en privatperson och granne till sameskolan fick bygglov för ett garage i anslutning till sameskolans tomt. Förutsättningen för bygglovet var att ägaren löste utfartsfrågan på sin egen tomt. Av okänd anledning brydde sig dock inte garageägaren om det. Samtidigt ville politikerna i samhällsbyggarnämnden vara smidiga.  ? Vi ville vara hyggliga och lät henne därför använda skolans utfart. Det var den enklaste lösningen då, säger Bo-Anders Arvidsson, i dag miljöpartist men vid tidpunkten socialdemokrat i samhällsbyggarnämnden. Så småningom började dock garageägaren att agera som om det var hennes rättighet att köra på same-skolans område. Hon klagade på hur de med anknytning till skolan använde området och menade att det medförde både sociala och ekonomiska problem för henne. Någon lösning för att köra på sin egen tomt hade hon aldrig ordnat, trots samhällsbyggarnämndens beslut. För att lösa sina problem köpte hon marken med uppfarten i slutet av 2001. Kyrkan sålde marken Bo-Anders Arvidsson menar att alla tog för givet att det var skolan, eller i alla fall fastighetsbolaget Specialfastigheter, som ägt marken. Ett rykte hävdade dock att det var kyrkan som sålt marken, vilket visade sig vara riktigt. Men oavsett vem som äger marken är den enligt Bo-Anders Arvidsson och Annelie Päiviö avsedd för skol-användning. Specialfastigheter har nämligen ett servitut som går tillbaka ända till 1942 på området.  ? Skulle det upphävas och hon får rätt till marken inskränker det på framtida möjligheter för sameskolan att använda området. Det kan vi inte godta, säger Annelie Päiviö. Hon säger att tingsrätten har gått igenom alla handlingar i ärendet och att det inte finns någonting som antyder att servitutet skulle vara upphävt. Sannolikt måste ett sådant hävande av servitut ske genom en ny lantmäteriförrättning. Den statliga myndigheten Same-skolstyrelsen har sitt kontor i samma byggnad som den nu berörda sameskolan. Styrelsen har dock inte agerat i markaffären. Också det är Bo-Anders Arvidsson och Annelie Päiviö kritiska till.  ? De borde vara den part som har störst intresse i detta och borde ha bevakat frågan för skolans räkning, säger Annelie Päiviö. Vill ha hållplats vid gatan De ifrågasätter det förslag enligt vilket Specialfastigheter tar på sig kostnader för att lösa saken. I dag används den aktuella ytan bland annat för att släppa av och hämta skolbarnen. Förslaget från fastighetsbolaget är bland annat att göra en hållplats längs med gatan.  ? De tar på sig kostnader som egentligen bara gagnar en privatperson. Kostnader som dessutom riskerar att gå ut över hyresgästen, nämligen sameskolan, i form av höjda hyror. Det bästa vore att sameskolan fick utnyttja hela det ursprungliga området som skolgård och att en hållplats ändå anlades vid gatan, menar Arvidsson och Päiviö. FAKTA Markaffären 1990 ville en granne till sameskolan, en privatperson, köpa en bit mark för att bygga ett garage. Den dåvarande skolchefen på sameskolstyrelsen, Per Elof Negga, svarade att sameskolstyrelsen tillstyrkte försäljningen, under förutsättning att den inte medförde olägenheter för skolans användning av tomten. Bygglov beviljades för garaget, trots att marken var prickad i planen, det vill säga inte avsedd för bebyggelse. Förutsättningen för bygglovet var dock att tomtägaren löste uppfarten på sin egen tomt. För smidighets skull fick hon dock köra på det av sameskolan nyttjade området, så länge skolgårdens och skolans verksamhet förblev opåverkad. Under 2001 köpte garageägaren mer mark. Hon tyckte nämligen att det sattes käppar i hjulet för hennes körning till och från garaget. Efter köpet ville hon ha till stånd en planändring för att också formellt få anlägga sin garageuppfart. Det hela blev ett ärende i samhällsbyggarnämnden 2002. Nämnden gick, tillsammans med länsarkitekten, syn på själva platsen och beslutade sedan att avslå planändringen. Markägaren nöjde sig dock inte och i mars 2003 kom ärendet på nytt upp i samhällsbyggarnämnden, som då gjorde en gir på 180 grader och beslutade att planändringen fick göras. I början av 2003 började föräldraföreningen att driva frågan och fann att det ligger ett servitut på marken. Markägaren kan därmed inte agera som hon vill. Det senaste planförslaget har samhällsbyggarnämnden sagt ja till. När ärendet togs upp i kommunfullmäktige i februari i år blev det dock återremiss.