Regeringen får utstå kraftig kritik för hantering av tillståndsprocesser som inte enbart gäller gruvnäringen. Men långsamheten i handläggningen pekas ut som allvarligast och mest tydlig i gruvfrågor – och här är Kallak det tydligaste exemplet. Beowulf Mining lämnade in ansökan om bearbetningskoncession 2013 och frågan har för andra gången legat på regeringens bord sedan 2017.
Den ideologiskt laddade frågan har bollats mellan Bergstaten, länsstyrelserna, RIksantikvarieämbetet och regeringen utan resultat.
Efter en anmälan från Mattias Karlsson (M) till konstitutionsutskottet gav KU branschen rätt i frågan om de orimligt långa tidsperspektiven och samtidigt prickas näringsminister Ibrahim Baylan (S) eftersom det inte förekommit någon form av handläggning av Kallakärendet på tre år.
– Det är orimligt men regeringen är i en politiskt besvärlig situation. Jag hoppas det kommer ett snabbt svar i frågan nu efter KU:s kritik, menade Beowulfs nytillsatte styrelseordförande Sven Otto Littorin under en tidigare intervju med NSD.
Samtidigt som detta sker så avslöjar också Dagens industri (Di) att det pågår regeringsförhandlingar i Kallakfrågan.
Nu är det inte bara Kallakfrågan, bland gruvärenden, som dragit ut på tiden. Andra exempel är: Koppargruvan i Laver utanför Älvsbyn (drygt 6 år), Återstart av Viscariagruvan i Kiruna (10 år), Vanadin- och Titanbrytning i Bläckmyran, Hudiksvall (5 år), Flusspatprojekt i Kyrkberget, Storuman (6 år). Källa: Di.se