– Det är två specialistorgan som ska titta på frågan. Förutom att de studerar konsekvensutredningen, kan de i vissa fall också behöva besöka platsen. Jag kan inte säga exakt hur lång tid det tar, utan det vet bara utredarna på Unesco i Paris. Men det är ett omfattande jobb som tar minst ett antal månader och kanske ännu längre, säger Anna-Karin Johansson, generalsekreterare på Svenska Unescorådet.
Som vi tidigare berättat skickade näringsdepartementet i november en förfrågan till FN:s världsarvscenter Unesco i Paris om hur man ser på om gruvbrytning i Kallak kan påverka Laponia. Gruvan kommer att ligga mellan tre och fyra mil utanför världsarvets gränser.
– Det är bra att regeringen skickat denna förfrågan. Unesco har efterfrågat det i många år efter att gruvplanerna blev kända, säger Anna-Karin Johansson.
De expertorgan som Unesco anlitar för att titta på frågan är Icomos (International Council on Monuments and Sites) som studerar kulturvärden och IUCN (International Union för Conservation of Nature) som tittar på naturvärdena. Förutom det så konsulterar Unesco också Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket i Sverige och analyserar den konsekvensutredning som gjorts om gruvetableringen.
Ingen vet ju ännu vad expertgrupperna och Unesco kommer fram till. Unesco kan dock inte fatta några egna beslut om gruvbrytningen utan bara komma med rekommendationer. Sen får landet självt fatta beslut. Om Unesco anser att en verksamhet eller något annat förstör världsarvet, har man möjlighet att ta bort världsarvet.
– Det är mycket ovanlig, men har hänt några gånger. Unesco förvaltar ju över 1 000 världsarv jorden runt, säger Anna-Karin Johansson.
Ett av de tillfällena när Unesco tog tillbaka ett världsarv är områden i staden Dresden i Tyskland.
– Där ville man bygga en motorväg rakt genom världsarvet. Unesco menade att det skulle förstöra världsarvets karaktär, men Tyskland byggde ändå motorvägen. Då plockade Unesco bort det som världsarv, säger Kari Gardelin vid Svenska Unescorådet.
Vi har under några dagar också sökt Stefanie Grossinger vid Unescos världsarvscenter i Paris. Det är hon som håller i Kallakutredningen. Men hon har inte gått att nå för en kommentar.
– Vi står i ständig kontakt med Unesco i Paris, säger Kari Gardelin.