Turisterna gillar näcken i bäcken

Den mytomspunne Näcken finns i verkligheten. Bland stenhällarna i Packo-bäcken, mellan Porjus och Jokkmokk, sitter han och lurar. Strax innan tåget längs inlandsbanan anländer för att stanna till på den gamla stenbron greppar han fiol och stråke. Naken och med löv i håret, som sig bör. Och ljuv musik uppstår. Men i närheten av Näcken är det bara bäckens dånande brus som hörs. Turisterna kan däremot njuta av fiolmusik genom öppna tågfönster. De vinkar och fotograferar. Skyndar att klä på sig Men så fort tåget försvunnit ur synhåll släpper Näcken greppet om fiolen. Han skyndar att ta på sina kläder som gömts undan bakom en sten. Näcken har ett hemligt signalsystem. Och sittdyna under baken. På andra sidan bäcken finns nämligen hustrun May-Britt Falk. Det är hon som är den hemliga signalen. En stund innan det är dags för tåget att anlända sitter hon på pass utanför stugan. När hon hör tåget närma sig reser hon sig upp. Det är då som Näcken raskt kastar av sig kläderna och intar sin position på stenhällen. Det är inte varje dag som Näcken visar sig livs levande. Men här i Packo-bäcken gör han det, två gånger om dagen. Om termometern visar mer än tolv grader plus. Det är nämligen köldgränsen för Erik Falk, alias Näcken.  ? Eller om det regnar. Då blir det så halkigt på stenarna, säger Erik Falk. För att lättare ta sig fram till Näckens stenhäll har han gillrat ihop några stegar i den flera meter höga grusslänten vilken leder mellan bäcken och rälsen uppe på bron. Förr gick han där och slirade och halkade ibland. Van och rutinerad Men Erik Falk är numera rutinerad. Det är femte säsongen han sommarjobbar som Näck. Helt utan avlöning.  ? Jag har barnasinnet kvar. Det här är en kul grej, en ploj, säger han. Av en händelse slängde han ur sig idén för några år sedan när han samspråkade med Gällivares kulturchef Lars Israelsson. Sagt och gjort, så blev det också. Och eftersom han och frugan är pensionärer tillbringar de hela sommaren i stugan vid bäcken. Erik Falk, från Malmberget, tycker att han har gott om tid.  ? Men det är inget tvång. Vill jag plocka hjortron en dag, eller något annat, kan jag göra det, säger Erik Falk. Men oftast sitter han där så troget vid bäcken, både morgon och kväll under hela säsongen. Säkrast kan Näcken beskådas vid kvällsturen, då inlandståget åker mot Gällivare.  ? Det värsta är att vänta. Men i år har de varit bra på att hålla tidtabellen. Det var värre förr och kallt innan jag skaffade sittdyna. Eftersom May-Britt signalerar behöver jag inte sitta här och frysa i onödan, säger Erik Falk. Bara 17 år ung Enligt honom är Näcken inte äldre än 17 år. Åtminstone i sinnet. Och den här Näcken agerar tvärt emot myten, han drar inte ned barnen i vattnet. Han drar upp dem i stället.  ? Men när jag sitter här är det ingen som vågar komma hit, säger Näcken. Han avslöjar att han inte heller kan spela fiol. Det är toner av Svante Lindqvist som ljuder ur bandspelaren uppe på stenbron. Och så vitt jag vet, så sitter han där fortfarande, Näcken i Packo-bäcken. Och filar med sin stråke.

Turisterna gillar näcken i bäcken

Näcken i bäcken sitter troget och filar på sin fela, dag in och dag ut.Morgon och kväll kan han skymtas på en stenhäll i Packo-bäcken ? till turisternas stora förtjusning.Bäckens brus och smäcker fiolmusik ljuder när inlandsbanetåget stannar till på den gamla stenbron.

Näcken i bäcken sitter troget och filar på sin fela, dag in och dag ut.
Morgon och kväll kan han skymtas på en stenhäll i Packo-bäcken ? till turisternas stora förtjusning.
Bäckens brus och smäcker fiolmusik ljuder när inlandsbanetåget stannar till på den gamla stenbron.