Färgen har börjat flagna och alla lampor lyser inte på den gamla Bio Norden i Jokkmokk. Bioladan som invigdes redan på 30-talet har sett människor i armkrok. Det är lätt att se symboliken med hur livet i inlandet beskrivs av de som var med förr – och de som är här nu.
Det var här i Jokkmokk Tina Harnesk växte upp. Nu är hon den nykläckta författaren som bor i Arvidsjaur och vägrar lämna inlandets lugn. Hon är bibliotekarien som läst tusentals böcker och till slut samlade modet att skriva sin egen. Det är i glesbygden hon mår bäst, och det är här hon hittat inspirationen till sin succéroman och första bok Folk som sår i snö.
Hur har ditt liv förändrats sedan boksläppet?
– Familjelivet och hemmet är stabilt som det alltid varit, men allt annat är helt omkullkastat. Det känns som att jag lämnat mitt gamla liv och rest mig som en fenix ur askan. Jag har med snabba ryck fått säga upp mig från mitt jobb på biblioteket för att få tid till att skriva, och allt vad det inneburit att ge ut en bok. Bara i går var jag och tömde arbetsplatsen.
Hur kändes det?
– Det är en stor trygghet som jag lämnar bakom mig. Det är både jätteläskigt och känslosamt, men känner jag efter ända nere i magen så var det rätt beslut. Jag är bara tvungen att skriva.
Har det alltid varit din dröm att vara författare?
– Ja, det har alltid varit min allra högsta dröm, men innerst inne har jag aldrig trott att det skulle bli sant. Tänk dig typ som alla barn som drömmer om att bli astronaut. Mina högsta drömmar är att bo nära naturen som jag nu gör, hitta min stora kärlek och starta familj som jag gjort. Och den halvt surrealistiska drömmen om att bli författare. Nu har allt gått i uppfyllelse och jag törs knappt säga att jag lever min dröm, alla kommer kanske hata mig.
Som bibliotekarie gissar jag att du läst tusentals böcker, vad fick dig att ta steget till att våga skriva en egen?
– Det var min underbara man som petade mig över kanten under coronapandemin. Jag hade malt på hemma om min historia jag såg framför mig men började aldrig skriva. Till slut sade han åt mig att bara börja och lovade mig en hund om jag skrev färdigt. När jag väl började gick det jättefort, det var som en feber drabbade mig. En mani och boken bara flög ur mig.
Hur läskigt var det att till slut ge ut boken och visa upp allting?
– Det var riktigt obehagligt och utlämnande. Det känns som det mest intima man kan göra, att dela min inre värld med människor jag inte känner. Jag debuterade på senaste Bokmässan i Göteborg och det var det absolut mest skrämmande jag gjort i hela mitt liv. Kameror, ljus, folk, folk, folk överallt. Jag sade till min man att debuterar gör jag aldrig igen, och han svarade att man bara kan göra det en gång. Så tur är det.
Efter boksläppet har Tina Harnesk nominerats till Adlibris-priset som Årets debut, och hon har även utsetts till Årets Arvidsjaursbo. En snabb resa för någon som nyss jobbade heltid i biblioteket.
– Jag tycker det är förvånande att jag inte känner mer prestationsångest. Det är ju nu man tagit sig igenom det första nålsögat och måste fortsätta bevisa sig. Men jag känner bara: "Herregud, jag får göra det jag älskar mest här i världen och kalla det mitt jobb".