Tillträde på egen risk

När Gunnar Brännström tillsammans med sin syster besökte sina föräldrars grav vid Jokkmokks östra kyrkogård välte gravstenen utan förvarning. Bakåt, där han för tillfället befann sig. Benet hamnade i kläm under stenen som nyss stått helt rak, utan att luta det minsta. ? Tack vare att marken är sank kunde jag dra loss benet. En gammal människa hade aldrig orkat ta sig därifrån, säger Gunnar Brännström i Vaikijaur. Lyckades resa stenen Med hjälp av en svåger lyckades Gunnar Brännström resa upp stenen igen och säkra fast den något så när, med hjälp av en sockel som grävdes ned i marken. Ett blåslaget ben vittnar om händelsen. Men det som bekymrar Gunnar Brännström och hans fru Vivi-Anne Brännström är säkerhetsaspekten och ansvarsfrågan. ? Det ska inte vara förenat med livsfara att besöka kyrkogården. Vad händer om ett barn får en gravsten över sig? Eller en gammal människa, som ofta har anhöriga på kyrkogården, och som kanske tar stöd emot gravstenen? Vem bär ansvaret om det händer något? undrar Vivi-Anne Brännström. Gravägarna ansvariga Hon kontaktade en person från kyrkorådet som svarade att det är gravägarna själva som ansvarar för gravarna, även omkullvälta stenar. Med andra ord får de skylla sig själva. ? Det är väl okey. Men om någon får en annans gravsten över sig, vem bär då ansvaret? Och när jag sade att det är tragiskt om någon dör vid ett besök vid kyrkogården skojade han och sa att då är det ju nära till graven. Jag känner mig maktlös och tycker att det är bedrövligt, Vivi-Anne Brännström. I sådana fall borde det finnas information om detta vid kyrkogårdarna anser de och föreslår en skylt med texten att tillträde sker på egen risk. De menar att fok bör varnas samt att gravägarna i allmänhet inte känner till sin egen skyldighet att utöva tillsyn över ostadiga gravstenar. Enligt kyrkoherde Gotthard Nilsson informeras gravrättsinnehavarna om detta när de köper en gravplats. ? Det står i varje gravbrev. Med stenen medföljer instruktioner och beskrivning om hur den monteras. Eftersom graven räknas som privat egendom rör vi heller aldrig någons grav, säger Gotthard Nilsson. Det regleras genom gravlagen. Däremot kan i sällsynta fall lutande gravstenar vältas omkull, ur säkerhetsaspekt, efter begäran av kyrkorådet som årligen gör en översyn av kyrkogårdarna. Men då ska det röra sig om mycket stora stenar vilka är väldigt ovanliga här. Anhöriga underrättas också. I övrigt noterar man att vissa gravstenar lutar, dock utan att vidta några åtgärder. ? Ibland meddelar vi gravägarna om att stenarna behöver rätas upp. Men det är upp till gravrättsinnehavarna om de gör något eller inte, säger han. Vid upptäckt av riktigt förfallna gravar försöker kyrkorådet att spåra innehavaren. Efter 25 år försvinner gravrätten. Efter ansökan kan den förlängas med ytterligare 15 år. Gotthard Nilsson har dock aldrig tidigare hört talas om att en gravsten plötsligt har vält. Men nu har det alltså hänt. Glöm inte järnspettet vid nästa kyrkogårdsbesök.