Talvatis ? ett område som behöver skyddas

För ett par år sedan upptäckte läraren och friluftsmänniskan Björn Fagerström två skogsavverkningar alldeles utanför Jokkmokks samhälle. Den ena, en slutavverkning längs Storknabbenvägen nära ett av Jokkmokks utflyktsmål, stod kyrkan för. Den andra, mot Älvsbyvägen, kallades för gallring och var ett sätt för Jokkmokks kommun att tjäna pengar. Björn Fagerström var en av dem som reagerade på avverkningarna ? och den som tog tag i saken. Han skrev ett medborgarförslag om att Talvatisområdet borde skyddas. Förslaget återkom sedan som ett ärende i kommunstyrelsen och Fagerström själv fick komma och berätta om sina idéer. En grupp som skulle arbeta vidare med frågan tillsattes. Sedan har inget hänt.  ? Men jag har varit i kontakt med den stora markägaren, kyrkan, och de verkar väldigt intresserade av att göra något, säger Björn Fagerström. Grundkurs och svamputflykt I helgen anordnades så en rundvandring i Talvatisområdet. Med Fjällträdgården som utgångspunkt följde turen den stig, Talvatisstigen, som Ájtte har markerat och där det finns ett informationsblad till varje stolpe. Tanken var en grundkurs i områdets naturvärden, men också ett tillfälle att med Sonja Kuoljok, mycket kunnig svampkännare, som guide få med sig en och annan delikat matsvamp hem.  ? Jag har haft många svamputflykter i det här området, men det känns faktiskt inte lika roligt sedan hyggena togs upp, säger hon. Genom Fjällträdgården porlar Kvarnbäcken friskt. I en berghäll som i dag är täckt av blåbärsris, mossor och lavar har stenar för länge sedan karvat ut jättegrytor i berget. Vatten måste ha forsat över hela platsen och satt fart på stenarna som till slut mejslat ut grytorna. Vidare över bron, över den spångade lilla myren och fram till den så kallade klätterklippan. Den orange praktlaven fläckar stupet. Träden däruppe är spensliga.  ? Man tror inte det, men många av dem är 400 år gamla. Det är så pass näringsfattigt här att träden växer långsamt, berättar Sonja Kuoljok. Säljs till Japan Bara en bit från branten har två till synes trista och brunaktiga svampar brett ut sig i lingonriset. Goliatmusseron. En delikatess som tills nyligen inte ens fanns med i svenska svampböcker. I dag säljs de till Japan för skyhöga priser. Vidare förbi vad som kan vara en samisk barktäkt. En lutande liten gran har en röd knappnål instucken i stammen. För på den gamla granen växer den rödlistade gammelgranskålen. Går att se med blotta ögat, men betraktas lämpligen med lupp. Stigen passerar en gammal fura som trotsat skogsbranden men ärrats av ett långsträckt brandljud. Sedan, abrupt, kyrkans kalavverkning.  ? Ska man verkligen bedriva aktivt skogsbruk på det här sättet så här nära ett samhälle? jag vet inte om folk i allmänhet reagerar ? någon sade till mig att de tyckte det blivit ljust och bra ? men jag vill nästan inte gå här längre, säger Björn Fagerström. Skälet till att skydda området för framtiden är, menar både han och Sonja Kuoljok , det rörliga friluftslivet. Ett strövområde dit både boende och besökare i Jokkmokk kan ta sig enkelt, utan att behöva packa in sig i en bil. Björn Fagerström önskar också att skolorna skulle använda sig mer av området. Rörliga friluftslivet viktigast  ? Målet med Talvatisområdet behöver inte vara så pretentiöst ? bara det finns. En del vill spriga sig trötta i skogen, andra vill bara vara ifred och uppleva stillheten, säger Björn Fagerström. Sonja Kuoljok nickar. Huvudargumentet för att skydda Talvatisområdet är det rörliga friluftslivet.  ? Men samtidigt, säger hon, se hur mycket naturvärden vi har hittat bara på den här korta slingan.