sommarviste mitt i skjutfältet
Mitt inne i försvarets raketskjutfält ligger Udtja skogssamebys sommarviste.Otillgängligheten har gjort trakten närmast mytomspunnen.Här, i de lavtyngda trädens skogar, samsas renskötsel och militär verksamhet.
Men i det här fallet är det inte avstånd i mil och kilometer som räknas. Udtja sameby har stora delar av sina renbetesmarker inom RFN, Raketskjutfält Nord. Militärt område och mycket strikta regler för vilka som får komma in.
Rekreation och jakt
Anställda vid Vidselsbasen kan visserligen tillbringa tid för rekreation och jakt där inne, men för övrigt är det i princip bara folk inom renskötseln som har tillstånd och nycklar.
Generellt fotoförbud råder och Kuriren får tillstånd att fotografera endast inne Udtja by sedan en av renskötarna kontaktat säkerhetschefen. Det gäller att hålla sig i skinnet, även om det kliar lusaktigt mycket i avtryckarfingret under den långa färden längs de påkostade grusvägarna. Lågor, torrfuror, tall och gran klädda i överdåd av svart hänglav, småtjärnar med vattenklöver. Ett småkuperat skogslandskap, förvisso rört av ett skonsamt skogsbruk, men ändock en dröm för den som värnar våra gammelskogar.
- Jag kommer ju ihåg när folk kom hit, till kyrkhelgen, gående på stigar och över spänger. De stannade och kokade kaffe vid någon kallkälla och det fick ta den tid det tog. Prästen kom gående från Návsta.
John Stokke är renskötare i Udtja skogssameby. Familjen Stokke är tillsammans med familjerna Tejlus och Unnes de som sedan 1800-talet bildar byn. Enligt statens dåvarande renskötselpolitik anmodades de som inte ansågs ha nog många renar att ta upp nybyggen. Ett sätt att prioritera fjällrenskötseln, som ansågs mer äkta, framför skogsrenskötseln.
Genomskurna av vägar
Lador och lagårdar står kvar och vallen blommar hänförande i lila, vitt och gult.
- Då bodde kvinnor och barn kvar här året om, också på vintern. De hade någon ko, får och kanske också någon get, berättar Rune Stokke, bror till John.
Skogarna är genomskurna av vägar, stängsel och grindar. Militära platsangivelser organiserade i siffror och bokstäver ersätter ortsnamnsskyltar här inne. Bara centralorter som Udtja och Návsta får sina riktiga namn på skyltarna.
Gigantisk trotylbomb
Návsta har kanske främst blivit känt för två saker. Dels som platsen där svenska staten simulerade kraften hos en atombomb med hjälp av en gigantisk trotylbomb. Dels som platsen där en björn dödade en jägare för ett par år sedan. Men också Návsta var i begynnelsen ett samiskt nybygge.
- Hit kom en man med namnet Pålsson-Pirak, för övrigt en äldre bror till den mer kände Anta Pirak, berättar författaren Hans Anderson.
De gamla byggnaderna i Udtja by renoverades för några år sedan. I ett samarbete med Ájtte och länsstyrelsen deltog byborna i arbetet med att gå igenom kåtor, bodar och lador. På nya stadiga fågelfötter står en av byns äldsta bodar intill Rune Stokkes hus. John visar förrådsboden som fyllts med gamla föremål. Selar till klövjerajden, en ackja, lampor, skidstavar och radioapparater.
- Även om man ville lyssna på musik var det inte tal om det. Det var så långt för att få tag i nya batterier, så det var bara det viktigaste, nyheterna, som man fick höra, berättar John Stokke.
Improviserad kyrkbacke
1952 kom militären för första gången till området. 1965 avlystes 1.650 kvadratkilometer för allmänheten. All privat mark löstes in och de bofasta tvingades lämna sina hem. I dag bor de flesta aktiva renskötare i Udtja sameby i Kåbdalis.
Över den improviserade kyrkbacken sveper en myggbefriande vind fram. Prästen Anders Stenman läser trosbekännelsen på lulesamiska. En prästpraktikant talar om skapelsen. Om att allt liv är viktigt och att allt liv hänger ihop. Månne en viss kontrast till den verksamhet, som sida vid sida med den historiskt fredliga samiska kulturen, pågår i Raketskjutfält Nord.
Så jobbar vi med nyheter