Som skolbarn på nytt

Stämningen var hög då 19 före detta klasskamrater återsågs i Jokkmokk den sista helgen i augusti, 50 år efter att de slutade realskolan. Samtliga intygar att de har pratat konstant hela helgen, sedan de träffades under fredag kväll då välkomstmiddag intogs på hembygdsgården.- Vi pratar så mycket att vi knappt hinner förflytta oss. Det blir många minnen som ventileras, som den gången vi grabbar smet från gudstjänsten och tjuvrökte bakom likboden. Vi skickades hem och fick en varning. På den tiden var man tvungen att gå på lördagsgudstjänt, säger Harry Enestig som numera bor i Bollnäs.Därför besöktes kyrkan under lördagen, efter en tur vid Ájtte museum. Därefter var det dags att inta förtäring i den hyrda PRO-lokalen.- Det är helt fantastiskt kul. Många har jag inte sett på 50 år, säger Laila Blom som hette Svensson som flicka på den tiden hon bodde i Tårrajaur.Olika men ändå lika
Vissa problem med igenkännandet fanns till en början.- En del fick man fundera över innan man kom på vem det är, efter ett tag känner man igen alla. Man blir lite småbarnslig på nytt, sade Barbro Lundgren som växte upp i Murjek med efternamnet Lindgren.Med andra ord var sig många ganska lika, trots att åren gått.- Det var väldigt strikt på den tiden, vi fick betyg i ordning och uppförande men var busiga i alla fall och smet bland annat på dans, säger Maud Lundholm, född Andersson.Söndagen ägnades åt besök vid Porjus kraftstation innan det var dags för hemfärd. Bara två av de forna eleverna bor kvar på orten, Martin Åberg och Ruth Boberg, (född Lycksell), samt läraren Bertil Andersson som också deltog. Enligt Harry Enestig var det inte långt till tårarna vid avskedet.

Som skolbarn på nytt

Många gamla skolminnen gjorde sig påminda då eleverna som slutade realskolan i Jokkmokk år 1957 träffades på nytt under höstmarknaden, 50 år senare.